Apropå att det blev en debatt förra veckan kring det här med klädproduktion så fick jag eld i baken och skrev äntligen klart min upplevelse kring min resa till Kambodja. Först och främst vill jag presentera upplägget: Jag blev inbjuden av H&M att följa med till Kambodja för att besöka några av de fabriker där deras plagg sys upp. H&M stod för resa och boende på plats och det var tre fullproppade dagar av besök, föreläsningar och diskussioner av såväl H&M-personal som intressenter i Kambodja så som FN-organ och fabriksägare. Med på resan var också sex andra journalister från olika delar av Europa. H&M har på inget sätt krävt något från mig, vare sig det handlar om en artikel eller att jag ska vara partisk på något sätt. Att jag väljer att beskriva min resa och det jag sett har jag bestämt mig för på egen hand. Det här är dock ingen enkel artikel att skriva. Risken för att bli feltolkad känns stor och jobbig och risken för att ni läsare ska tro att jag försöker skönmåla H&M känns också pressande. Det jag kan lova är att det här är en rättvis tolkning av vad jag sett, hört och lärt mig under dessa dagar. Det är inte en garanti för att allt som sker på H&M eller i andra klädföretags produktion är exakt likadant som det jag sett. Det är vad jag sett på tre dagar, varken mer eller mindre. Så. För att det hela ska bli drägligt för er att läsa så har jag delat upp resan i tre delar och här kommer del 1. Med det sagt började de tre Kambodja-dagarna i Stockholm. Här träffades vi alla som skulle åka med för att få reda på hur man idag arbetar med klädproduktionen i världen. Det är utan tvekan så att majoriteten av världens alla kläder och accessoarer produceras i Asien. Främst i Vietnam, Kambodja, Bangladesh, Kina och Indien. Visst sker det viss produktion i Europa, kanske främst i Turkiet (här har även H&M produktion) men också i Italien och Portuga men det är ändå en väldigt liten droppe i havet i jämförelse. Asien is THE place to be. Varför? Ekonomi förstås. Det har alltid varit och är mycket billigare med arbetskraft i Asien om du jämför med stora delar av övriga världen. Det är så det är och som vi alla vet så är det pengar som styr. Vi kanske inte gillar det men än så länge är det så den här världen rullar. [caption id="attachment_1797583" align="alignnone" width="900"] Hela gänget som var med på resan lyssnar och antecknar.[/caption] Vi fortsätter. I Stockholm fick vi, förutom att träffa representanter för H&M också träffa fackföreningen IF Metall som genom sitt arbete varit med och tagit fram ett avtal för hur man ska arbeta långsiktigt i dessa länder när det handlar om löner, rätten att bilda fackföreningar och arbetsmiljö. Detta kallas för IndustiALL Global Union. Förutom detta industriella avtal har H&M ett eget dokument som man kallar Code of Conduct (finns att läsa här) som varje fabrik eller leverantör måste uppfylla för att fortsätta jobba med H&M. Det kan handla om allt från hur man informerar om skyddsklädsel till hur man reglerar löner. Vi ska göra några saker tydligt - det här är direkt och raka svar från Mats Svensson på IF Metall vilket jag tyckte var skönt att få träffa då han är opartisk och ej bunden till H&M. Följs de här reglerna? – De flesta länder respekterar tyvärr inte konventionen och vi får dagligen rapporter om brott mot mänskliga rättigheter runt om i världen. Dock ska vi vara tydliga med att det här gäller alla branscher och alla länder. Även här i Sverige. Det gäller alltså inte bara inom textilbranschen. Hur mycket barnarbete ser ni? – Barnarbete har mer eller mindre försvunnit inom exportsektorn då de företag som fabrikerna exporterar till inte accepterar det. Hur det ser ut på den inrikes marknaden är dock en helt annan sak. 168 miljoner barn jobbar fortfarande i världen utan möjlighet att gå i skolan. Tycker du att H&M borde producera kläder någon annanstans? – Alternativet vore ju då att H&M och andra företag skulle producera till exempel i Europa men då vänder man också de här utvecklingsländerna ryggen. Vad händer då med folket i de här länderna när de står utan jobb? Ok. Inget är svart eller vitt helt enkelt. Den på pappret så enkla lösningen känns inte lika enkel längre. Vår lilla grupp skulle alltså åka till Kambodja. En riktig uppstickare när det handlar om textil och apparel och eventuellt lite av ett föregångsland just nu i området. Man har en spurtande industri, det byggs nya hotell, affärer och lägenheter överallt. Phnom Penh är på G. Därtill har man också fått hyfsad ordning på det här med exporten. Landet har satt lagar för hur fabrikerna måste arbeta och det är ett land där många intressenter så som FN och CARE är väldigt aktiva. Här finns också krav på minimilön - något som flera andra utvecklingsländer saknar. Men, det är också ett land som mer och mer liknar en diktatur. EU och USA har på flera sätt backat och sanktionerat på grund av politisk korruption medan Kina och Japan pumpar in mer pengar i landet vilket gör att Kambodja är ett land slitet mellan stormakter. Lägg därtill en helt fruktansvärt grym historia med Pol Pot som faktiskt hände i relativ närtid vilket naturligtvis påverkar allt i landet fortfarande. Det är inte så lätt att glömma och gå vidare. Den stora frågan är då kanske egentligen: Bör H&M ens agera i ett land där diktaturen är nära och där förhållanden inte kan garanteras? – Det finns självklart länder som vi valt att inte arbeta med för att vi ansett att läget i landet varit för dåligt eller riskabelt. De länder vi arbetar med anser vi är länder som fungerar och där vi har en god kontakt med både fabriker, anställda och regeringar för att få en så bra och stabil miljö för de anställda och för fabrikerna som möjligt, säger Sarah Hopkins, sustainability manager på H&M Kambodja. Kanske bör jag också klargöra en sak: de anställda. De är alltså anställda av fabrikerna i Kambodja och inte av H&M. H&M äger inga fabriker, utan köper plagg från fabrikerna som tillverkar dem. Dock jobbar man tätt ihop vad gäller design och framtagning av plagg. Det sker också att fabrikerna själva kommer med förslag på design. På samma fabriker köper också andra internationella klädföretag sina kläder. Det är alltså inte så att en enskild fabrik bara har H&M som kund, utan man har flera. H&M har själva cirka 30 personer anställda i Kambodja, de har daglig kontakt med fabrikerna och tillsammans med dem utvecklar man teknik, hållbarhet, arbetsmiljö och helt enkelt möjligheten att producera det som H&M vill att man ska producera. H&M-kontoret gör också besök på fabrikerna flera gånger i veckan. [caption id="attachment_1797593" align="alignnone" width="900"] Utomhusgång mellan de stora fabrikshallarna på Roo Hsing.[/caption] Men låt oss resa iväg. Slut på del 1 - Läs del 2 här!
