Tredje och sista delen av min resa till Kambodja. Läs del 1 här och del 2 här. Kärnfrågan: Hur mycket tjänar du och är det tillräckligt? De ler lite. Den ensamstående himlar lite med ögonen. Hon tjänar inte tillräckligt. Enligt dem behövs det cirka 350 dollar i månaden för att en familj i deras storlek ska leva ett drägligt liv. De tjänar båda ungefär 300 dollar + lunchersättning per månad. För Chat räcker det eftersom hennes man också tjänar 300 dollar i månaden. Deras liv är ett okej liv. Hennes man är polis. En polis och en sömmerska tjänar alltså lika mycket. Det säger en del om lönerna på fabrikerna. Men för den ensamstående är det tufft, hon vill jobba mer timmar för att få det att gå ihop. Men facket tillåter inte att man jobbar hur mycket övertid som helst. Det är ett skydd för den enskilde arbetaren men det kan också förstöra för den enskilde arbetaren. Istället får hon dra in på det mesta, handla smart och spara så mycket hon kan. [caption id="attachment_1797590" align="alignnone" width="900"] (Sömmerskan på bilden har inget med intervjun att göra)[/caption] Vad som förvånade mig enormt - antagligen på grund av förutfattade meningar - var att man hade 3 månaders föräldraledighet och då får man en lön på 70%. Efter det kan man fortsätta vara ledig men då för en mindre ersättning. Så outbildad var jag, att jag typ trodde att man fick sparken om man blev gravid. Pinsamt. Efter flera timmar på fabriken som också innehöll information hur man jobbar med helt nya tekniker för att göra färgning av jeans mer hållbart (nu kan man rena vattnet så bra att det dels kan återanvändas och dels släppas ut i naturen - faktiskt imponerande) var vi redo att åka hem till hotellet och smälta våra intryck. [caption id="attachment_1797587" align="alignnone" width="900"] Vid vattenreningsverket med H&Ms sustainability manager Sarah Hopkins.[/caption] Väckarklockan ringer dag två för ännu ett besök på en fabrik. Denna gången är det topp-fabriken Dakota Ind. En fabrik som både H&M och de själva verkar vara väldigt stolta över. VD är kvinna från Kina (alla textilfabriker som H&M köper av ägs av kineser) och det här är framtidens fabrik. Redan vid informationsbordet ser jag stor skillnad. Istället för äldre män i jeans och t-shirt är det unga killar med glasögon och oxford-skjorta, till och med en och annan kvinna som gör presentationen. Det här är den unga utbildade framtiden, de som kommer in med ny teknik och nya möjligheter. Det märks också på fabriksgolvet. Fler high-tech-apparater, laserskärningsmackapärer och symaskiner som syr av sig själva. Något som ju självklart både är bra och dåligt för Kambodja. Teknik driver utveckligen framåt, men det behövs inte lika många människor som sköter dem. Vad händer med alla anställda i Asien när alla fabriker växlar upp med robotar? på Dakota arbetar 4000 personer. Det är enorm arbetsplats. [caption id="attachment_1797580" align="alignnone" width="900"] Digitaliserat sätt att sy in mönster och loggor i plagg. Här är det Mickey Mouse som sys. Hela långa raden är tröjor som får musöron på sig.[/caption] Även här får vi samma svar från arbetarna när det gäller lön och möjligheter. Svaren kring lön är desamma. De är också medlemmar i facket. Men om det gör någon nytta vet man inte exakt. Rykten säger att fackföreningarna är verkningslösa och mest spel för gallerierna, men vad som är sant eller falskt i detta ämne kan jag bara spekulera. Det som är mest förvirrande för arbetarna är att det finns så många olika fackföreningar, en fabrik kan ha så många som 14 olika föreningar. Det gör ju också att de tyvärr kan bli rätt så verkningslösa. Vi lämnar Oxford-skjortorna och återsamlas på H&Ms kontor. Nu får vi träffa FN-organet Better Factories för ett oerhört intressant samtal. Esther Germans har jobbat i Kambodja i många år och verkar vara en sån där person som vägrar ge sig, en sån som folk med makt blir fruktansvärt irriterad på men ändå inte vågar sätta sig på. En imponerande kvinna. Hon sätter sig då och då i sin blå FN-bil och gör oannonserade besök på fabrikerna. Hon berättar om en industri som växte 10% bara under förra året. Det låter nästan helt orimligt. Bara bland de över 500 fabriker som Esther och hennes team kontroller arbetar över 550 000 människor. Som hela Göteborg ungefär. Hon menar att textilindustrin är den enda industrin i Kambodja som har en stabil löneutveckling. På Better Factories sajt är allt transparent, du kan gå in och kolla på varje enskild fabrik och se hur de klarat sina kontroller och vad de måste jobba mer med. Jag gjorde en snabbkoll på en random fabrik. Den hade gröna bockar på samtliga punkter utom två från senaste kontrollen som skedde i januari i år. De röda kryssen indikerar att det fanns ett problem med en låst nödutgång och ett fall av diskriminering på arbetsplatsen. Fabriken får sen möjlighet att svara på kritiken och ordna upp de punkter som krävs för att inte riskera att dels, åka ner på listan enligt tex H&Ms fabriksbetygsättning eller att få Better Factories hack i häl hela tiden. Ok, men vad är de största problemen då? – Jag skulle säga att det är hälsosäkerhet. Arbetarna använder inte sina hörselskydd och här och där är branddörrar blockerade. Det kan låta som petitesser men i det långa loppet handlar det om livsfara. Och det här med barnarbete, är det verkligen bättre än förr? – Under 2017 hade vi 4 fall av barnarbete på de 500 fabriker som går under vår lupp. I samtliga fall var det flickor som fått jobb tack vare fejkleg. Alltså, de utgav sig för att vara äldre än de var. I Kambodja får man jobb om man är 15 år men inga tunga arbeten och från 18 år räknas man som vuxen. Det är ett problem med falskleg här eftersom det är så många som desperat behöver jobb. Svårt att argumentera mot. Jag frågar Esther vad hon tycker att vi kan göra för att förbättra villkoren för arbetarna i Kambodja och för framtida arbetare oavsett industri. Hon gav två glasklara svar: Kräv transparens från de varumärken du handlar av Utbilda dina barn i ett socialt och miljömässigt hållbart tänkade Två regler vi alla borde leva efter, eller hur? Vi börjar närma oss slutet på vår resa och jag känner instinktivt tre saker som jag verkligen insett och vill förmedla. Du som konsument måste verkligen ta och skärpa till dig när det gäller din shopping. Okej, det här låter kanske hårt MEN man kan inte bara gnälla och skrika om "barnarbete och slavarbete" över klädaffärer när man sen gladeligen går och köper produkter gjorda i dessa länder utan att fundera vidare. Känner du som konsument att det här är inte okej med dig, då får du faktiskt stå upp för det och läsa på och göra ett medvetet val. Alternativt får du kräva att alla varumärken slutar producera i Asien och då får du också vänligt betala några tusenlappar för din tröja istället. Your choice (typ). Dyrare märken är inte bättre eller sämre på produktion. Den som tror att man kan "köpa sig fri" genom att köpa designerjeans eller liknande får tänka om. Dyra plagg produceras sida vid sida med billiga plagg. De produceras på samma sätt av samma människor. (obs, undantag finns självklart, återigen - läs på - hur producerar dina favoritmärken sina kläder och var?). Bli inte lurad av en skinande logga. H&M, Lindex, Adidas, Levi's osv osv HAR förändrat textilbranschen i de här länderna. Det är en stor skillnad idag jämfört med 90-talet. Därmed inte sagt att alla har ryggen fri och att man inte ska sätta press på dem. Det ska och bör vi. Det är till exempel fortfarande helt sjukt hur mycket plagg som produceras, det är skrämmande med tanke på miljöproblemen vår värld har. Det finns massor att göra på hållbarhets-flanken. Och, som ni förstår finns det också mer att göra när det gäller lönefrågorna i de här länderna. Och vi kan verkligen alla påverka om vi vill - vi måste bara göra det med kunskap om vad vi pratar om. Jag blev också hyfsat matt över att allt måste vara så gråzonigt hela tiden. Å ena sidan tjänar inte alla tillräckligt, men å andra sidan så tjänar de mer än om de inte hade haft jobb alls. Å ena sidan pågår inget barnarbete i exportindustrin, å andra sidan kryllar det av dem i den inhemska industrin - borde H&M ta ansvar även för dem? Å ena sidan skeppar man alla plagg med båt för att skona miljön, å andra sidan producerar man kläder i miljontals året runt. Gaaah, man vet knappt vad man ska tänka eller känna. Tänk vad mycket enklare det vore om jag säkert visste - A, 100% dåligt. B, 100% bra. Jag kommer dock fortsätta tänka och känna och ta in allt jag lärt mig under dessa dagar och lyssna och lära från alla jag träffar. Varje lärdom gör mig till en aning bättre konsument men det är upp till mig att ta ansvar för mina inköp. Med det säger jag tack och på återseende till denna spännande och sprakande stad. Jag hoppas verkligen jag får tillfälle att resa tillbaka. Tack också till dig som orkade läsa hela den här långa betraktelsen. Kram. [caption id="attachment_1797584" align="alignnone" width="900"] Trött men upplyst huvud.[/caption]
