VAD? Två delars dokumentär om Charlie Cheen på Netflix - enligt egen utsago "den första ärliga dokumentären" - frågan är dock hur ärligt det är eftersom den släpps i samband med att Netflix köpt rättigheterna till 2 1/2 Men. Netflix har länge haft denna typ av strategi för marknadsföring, att först släppa en dokumentär som skapar buzz och sen släppa tv-serie. VARFÖR VILLE JAG SE? Charlie Cheen har varit en personlighet/skådespelare som varit med mig och som jag tyckt om stora delar av mitt liv, inte minst med filmer som Young Guns, Plutonen, Wall Strett och Hot Shots! och tv-serier som Spin City. Senare mer känd som drog-galningen som pratar om tigerblog och viftar med machetes från hotelltak. Det finns ju tyvärr något kittlande med någon som så offentligt varvar melt downs till höger och vänster och samtidigt är del av en sån "adlig" Hollywood-familj. Hur blev han sånhär? Undrar jag. Bild: NetflixVAD VAR BRA? Jag upplever att Charlie i stora delar av dokuemtären faktiskt är uppriktig när han berättar om olika händelser i hans liv. Jag uppskattar också att man får höra från viktiga personer i hela den här härvan, tex ex-frun Denise Richards, kollegan Jon Cryer, storebror Ramon och hans vän/langare Marco. Det är allltså personer med riktig insyn i hans liv till skillnad från "folk i hans närhet" som uttalar sig. Det är uppfriskande att riktigt känna hur Jon Cryer typ hatar Sheen fortfarande och Denise som fortfarande älskar honom men inte kan leva med honom. Det känns nära, känslosamt och fint. Sheen är charmig, nykter och sig själv. Bild: NetflixVAD VAR DÅLIGT? Mycket. Framför allt är det här en dokumentär som är tänkt ska främja Sheen, som ska få oss att ta honom åter till våra hjärtan. Vi ska känna med honom och vilja fortsätta heja på honom. Konstigt nog hejjar vi fortfarande på honom, trots all skit han gjort och trots alla han skadat. Men på något sätt så ses han som en under dog trots att han sitter på en stol av guld i Hollywood. Det här är helt enkelt PR maskerat som dokumentär - vi får höra de tuffa frågorna men bara halvhjärtade svar och inga följdfrågor. Det finns ett fåtal gånger då Sheen säger att han ångrar en sak eller en annan men överlag känns det fortfarande som att han tycker att han är en ganska "cool och skön kille" som bara råkat hamna lite snett och visst känns det som att han tycker att det är rätt tufft att det inte "finns någon som kan knarka som han"? Det är inte en dokumentär som direkt dryper av ånger eller som fungerar som ett förlåt till alla han skadat, inte minst sin familj och sina barn. Bild: NetflixVILKA FRÅGOR ÅTERSTÅR? Det är många och stora frågor som jag står kvar med efter att dokumentären är slut. Den största är kanske: Hur blev det såhär? Han hade allt och knarkade bort allt. Det enda vi får veta om barndomen är att han och hans bröder älskade film, att de ville bli som pappa Martin. Att de levde ett sorglöst och fint familjeliv i Malibu. Pappa Martin Sheen hade förvisso ett alkoholproblem under en period men det går man ganska raskt förbi. Man undrar: hur mycket påverkade det Charlie? Man undrar också: var är mamman, vad säger hon, vem är hon? Hur var det egentligen att växa upp med en av världens största filmstjärnor som pappa? Sen är det hela Heidi Fleiss-historien. Charlie berättar ärligt och yvigt om alla prostituerade han gått till, enligt honom finns det inget problem i det, han förlorade till och med sin oskuld till en "proffissionell kvinna". Här kommer exakt noll följdfrågor - hur står det till med hans kvinnosyn egentligen? Hur var det nu med alla misshandels-anklagelser från sina ex-fruar? Återigen blir man intresserad av hans relation till hans mamma, men hon nämns inte under hela dokumentären. Inte en enda hård fråga kring detta.Och sist men inte minst: Corey Haim. Det finns alltså en våldtäcktsanklagelse från när Corey (numera avliden) var 13 år som säger att Charlie våldtagit honom på inspelningarna av filmen Lucas. Det finns absolut ingen sanning i det, säger Sheen och sen går vi vidare på nästa ämne. Jahapp. BÖR DU SE DEN? Alltså, ja, den är ändå i mångt och mycket underhållande. Jag är glad att jag sett den, inte minst som en liten recap över allt som intresserat mig under många år, dvs allt som händer i Hollywood. Om den ger så mycket? Nä kanske inte egentligen men som underhållning och någon form av klarhet i hur saker och ting kan gå till egentligen så fyller den sin funktion. Man spyr tex över hur producenter/regissörer och alla som kunde tjäna en hacka på Sheens galenskap liksom fortsatte att "pumpa" honom i ett skede i livet där han så tydligt behövde stängas in och tvingas till rehab. En bra påminnelse om hur vidrigt Hollywood kan te sig. Har du hunnit se den än? Vad är dina tankar?
