I helgen var det 10 år sedan Kalmar FF och min storebror blev svenska mästare i fotboll. Jag minns det som det var igår och det var fantastiskt att få prata minnen kring det i helgen när vi var iväg på resa hela familjen. Jag minns den dagen så starkt. Hur vi var ett gäng här från Stockholm som hyrde en minibus för att köra ner till Halmstad där sista matchen skulle spelas. Kalmar var i stort sett redan klara mästare och jag hade packat en väska för att stanna kvar söderut och fira. Kalmar vann matchen, fansen stormade planen och vi skrek och sjöng i timmar efteråt. Lasse letade sig upp på läktaren för att ge oss alla en stor kram och tårarna sprutade på oss allihop. När vi satte oss i bilen och körde mot Kalmar trodde vi att bilturen skulle kännas lång men hela vägen från Halmstad stötte vi på Kalmarfans och när vi närmade oss Kalmar Län så stod folk utmed vägarna med flaggor och skyltar. Brandkåren stod med sina ljus och blinkade välkomnande. Väl inne i stan så förstod vi vilken fest det skulle bli. Stortorget var fyllt till gränsen och en stor scen stod färdig för att hylla våra hjältar! Hela familjen festade hela natten och det blev en suddig tillställning - naturligtvis! Det roligaste minnet från natten var när min bror, jag och min svägerska gick på jakt efter Lennart Johanssons Pokal. Lasse hade bestämt sig för att sova med den på natten, men det var det ju fler som ville så den vandrade runt och till slut fick vi höra rykten om att den fanns hemma hos Viktor Elm så vi drog hem till honom någonstans vid 04-tiden och medan jag distraherade honom genom att slå honom i Rock Band så smugglade Lasse ut pokalen i hallen. Sen sprang vi hem med den i natten och morgonen efter låg han fortfarande med armarna runt sin fina pokal. Jag är så glad att jag fått uppleva detta i livet och så stolt över min bror som varit så duktig och kämpat i så många år. Han förtjänade verkligen den där pokalen. Blir rörd än i dag när jag tänker på det. Fotboll - underbar sport - underbara minner.
