Gravid vecka 20: Först när jag ser på siffran inser jag hur snabbt tiden ändå gått. Först tyckte jag veckorna var så långsamma att jag fick krupp men jag förstår nu att det mest handlade om de där vidriga veckorna 7-13 då jag mådde illa och var tröttare än någon som gör ett Ironman utan att ha tränat för det. Men sen - swosch - vecka 20! Det är ju ändå någon form av milstolpe även om jag nästan missade den eftersom den inföll precis i allt nyårsfirande. Men såhär några dagar senare så känns det så SKÖNT att vara i vecka 20. Nu kan det ju i alla fall inte ta längre tid än det redan gjort liksom. Eller jo, det är ju exakt vad det kan. Med Essie gick jag över tiden med 8 dagar och jag skulle inte bli förvånad om det bli samma den här gången. Ända sen jag kom hem från Sydafrika så har jag inte så mycket som lyft ett finger och det börjar kännas nu. Jag behöver röra på mig. Min andhämtning är fanken sinnessjuk, det räcker med två trappsteg och jag är färdig. I Sydafrika tränade jag på, gjorde åtminstone någon form av fysisk aktivitet varje dag och mådde så himla bra av det. Även om det var skönt att komma hem till jul, choklad och andra godsaker så känner jag nu att kroppen verkligen inte uppskattar det i längden. Med det sagt - så snör jag på mig dojorna nu och tar en promenad i den italienska solen. Laters! Saker som är bra med vecka 20: lillkillen därinne som nu är så stor som en mango har börjat ge sig till känna lite varje dag och det är så himla skönt att få en påminnelse varje dag om att mangon lever och vinkar åt oss från insidan. Små, små nätta sparkar och rörelser. Saker som är mindre bra med vecka 20: nu känns det som första gången i graviditeten som jag behöver börja tänka lite mer på vad jag äter rent viktmässigt. Klart man alltid ska tänka på det för barnets skull, inte så bra att proppa i sig massa skit direkt och jag har hittills inte gått upp något nämnvärt i vikt men det känns på något sätt som att kroppen börjar säga ifrån nu: sluta moffa julchoklad - ät en frukt för bövelen. Typ så. Med Essie gick jag upp över 20 kilo (slutade väga mig efter 20-strecket) och inte för att jag tyckte att det gjorde något, hade inga problem med det, men jag känner att kroppen är så mycket tröttare denna gång att det känns knäppt att överbelasta den mer än nödvändigt.
