Gravid vecka 33: Det här är THE vecka. Veckan som jag lovat mig själv, eller kanske främst min man, att från och med fredag börja trappa ner på jobbet. Och igår kände jag verkligen att det behövs. Det är pressvecka i Stockholm den här veckan, vilket innebär att alla stylister, modejournalister, skönhetsredaktörer och annat löst och härligt folk springer runt som tokar på stan och zick-zackar mellan alla PR-kontor som visar upp nyheter och kommande kollektioner. För den som är snabb, stark och icke gravid så säger schemat att man ska hinna med cirka 10-15 kontor per dag. För mig, som inte är något av dem, blev det fem igår. Efter hämtning, lek i park och denna fullmatade dag som också innehöll inspelning av ett nytt avsnitt av podden så kom jag hem och stupade i soffan. Jag var helt slut i hela kroppen och fick också en släng illamående, somnade före tio och sov som en stock hela natten. Så, ja, min man har nog rätt i att jag bör tagga ner lite. Att det ska vara så svårt, jag har ju ändå lärt mig sen förra gången att varva ner i god tid - då blev jag tillsagd av barnmorskan att sluta stressa och jobba mindre, till slut hade jag inget val utan påbörjade min mammaledighet fem veckor före BF. Den här gången har jag lovat mig själv att från och med nästa vecka bara jobba hemifrån. Inga tokiga dagar på stan fullproppade med möten, inga stressande deadlines och ingen negativitet. Vi får se hur det går med den saken. Igår var jag förresten på mitt andra Aurora-samtal och OJ vad mycket bättre det var. Jag fick träffa en fantastisk kvinna som verkligen lyssnade, kom med analys kring varför det gått som det gjort förra gången vilket lugnade mig enormt - ingen har ju någonsin förklarat tidigare - och skrev tydligt ner exakt mina tankar och rädslor. Så heja och kram till dig fantastiska Lotte på SöS, du lugnade mig enormt!!! Lärdomen då - se till att få prata med någon som verkligen klickar med dig, som lyssnar och ger dig tid och som du känner dig trygg med. Bra saker med vecka 33: Förutom dippen igår känner jag mig pigg, fräsch och inte alls som vecka 33. Jag är faktiskt ganska förvånad över hur "lätt" allt känns just nu. Mindre bra saker med vecka 33: Jag har helt tappat träningen, när jag var instängd på Öland så var jag ute på långpromenad i naturen varenda dag, tog en sväng på gymet och körde lite yoga. Sen jag kom därifrån har jag blivit en soffpotatis. Nästa vecka - ni vet då jag skulle jobba mindre - ska jag försöka ändra på det. Min kropp mår bra av rörelse.
