Okej, nu ska jag berätta för er om en riktig guilty pleasure som jag har. Jag älskar nämligen att ta slut på saker. Alltså inte på relationer och sånt utan produkter. Den tillfredställelse jag känner när en kräm tar slut och jag kan lägga förpackningen i återvinningen når inga gränser. Det här rimmar ju verkligen illa med mitt intresse och passion för hållbarhet och att inte slösa. Det går ju inte ihop. Här predikar jag om recycle, inte shoppa onödigt och allt och hans moster. Å så blir det såhär. Men. Därav epitetet GUILTY. Denna guilty pleasure tar sig oftast och starkast uttryck på semestern. Jag packar då nämligen necessären proppfull med syftet att bli av med diverse produkter som ligger hemma och skräpar och aldrig används och med målet att den ska vara så tom som möjligt på resan hem. Alltså packas solkräm som räcker exakt hela resan men inte en droppe mer, ett gäng små små reseförpackningar, gratisprover och prova-på-parfymer som räcker preciiiiis till sista dagen. Absolut inget ska med hem!! Älskar känslan av en lös och tom necessär. Inser nu hur galen jag låter - men kanske (hoppas) är det någon som känner igen sig? Eller är jag helt ensam i denna göra-slut-på-saker-fetisch? En annan sak som påverkas av det här är ju egenskapen"dryg". Alltså att en produkt anses som dryg är ju i min värld inte positivt (förutom då att det egentligen såklart är super-positivt både ekonomiskt och miljömässigt) eftersom den för fanken aldrig tar slut. Jag har en ögonskugga som jag haft i två år nu och den är liksom inte ens till hälften slut. Snacka om att jag är trött på den. Det blir som en svettig match ögonskuggan och mig emellan. Jag kämpar med att använda den varje dag trots att jag egentligen inte tycker det behövs medan ögonskuggan aldrig ger sig och skrattar mig i ansiktet genom att se ut som om den aldrig använts. Typ. Jag skulle dock aldrig i livet få för mig att slänga något som inte är slut. Jag är den typen som klipper upp tandkrämstuben för att kräma ut det allra sista. ALDRIG slösa. Så detta beteende är väldigt motsägelsefullt. Jag vet inte vad det beror på. Kanske är den sköna känslan att bli av med saker en slags rensning för hela själen. Precis som när man rensar garderoben. Det är ju en enorm lättnad efteråt? Det dumma är att jag ju ofta måste/behöver köpa nytt när något tagit slut. Och där tar liksom pleasuren slut. Jag får inte ut någon glädje av att köpa nya skönhets- och sminkprodukter. Det är mer ett nödvändigt (?) ont. Kläder och annan shopping kan ju liksom vara kul. Men att köpa ny dagkräm är ingen pleasure. Det är bara själva grejen med att slut på krämen som är rolig. Hur blev jag sånär? Har du någon guilty pleasure du vill dela med dig av så jag slipper står här ensam med baken bar?
