Hur känner du inför Corona-viruset eller Covid-19 som det också tydligen heter? Är du rädd och orolig eller känns det mer som ett konstaterande att man kanske kommer få viruset och sjukan och så är det med det? Jag är någonstans mitt emellan. Å ena sidan lite orolig att jag utsättas för Coronaviruset och sen smitta någon annan som är i riskgrupp. Å andra sidan ser jag på med fascination för hur samhället nu fungerar, hur rykten florerar, hur saker händer, hur ekonomin påverkas, hur klimatet påverkas. Jag tänkte att jag skulle berätta lite hur staden Stockholm nu reagerat på de senaste nyheterna och restriktionerna på grund av Corona. väldigt många företag stänger ner kontoren och all personal jobbar därmed hemifrån. Långt ifrån alla gör ju såhär men jag hör hela tiden fler och fler som gör så. restauranger, affärer, caféer osv är mer eller mindre helt folktomma vilket såklart skapat en rejäl kris i branschen hyllorna på mataffärerna börjar bli utplockade, framför allt är det pasta och toapapper som hamstras och butikerna tvingas nu ransonera eftersom vi inte kan bete oss fler och fler matbutiker har extra öppet tidigt på morgonen för den som befinner sig i riskgrupp så att de ska kunna handla innan alla andra kommer in i butik. Butikerna är då rena och trygga. Underbart initiativ! apoteken har helt slut på handsprit och ansiktsmasker Corona är det ENDA alla pratar om jobbmöten, events, föreläsningar, sport och presentationer - allt ställs in eller skjuts fram. Inklusive vår planerade Padelturnering. fler och fler på tunnelbanan skyler sina munnar och näsor med halsdukar det är mycket mindre folk ute på gatorna och överlag som rör sig ute företag som jobbar med hemleverans av mat har väldigt lång levereranstid, från att ha kunnat leverera samma tag kan man nu få vänta en vecka Ja, det är en konstig tid vi lever i nu. Men jag kan inte låta bli att tänka - kanske behöver vi det här? Alltså, självklart behöver vi inte att folk blir sjuka och dör. Men, den här pandemin har tvingat fram det som regeringar och företag världen över hade behövt göra för längesen pga klimatkrisen. Dra ner på tempot, låta flygen stå på marken, ta de obekväma besluten, dra ner på produktionstakten och istället fokusera på att minska spridningen. Nu fokuserar vi på att minska spridningen av en smitta ett Coronavirus, men det borde för längesedan varit att fokusera på att minska takten på miljöförstöringen. Det är NÄSTAN som att det känns som att jorden själv slår tillbaka med det här. Och jag tror att vi människor också behöver det här, att få stanna upp, tänka till, vad är viktigast? Vad behöver jag egentligen? Vad är onödigt? Hur mår jag? Ja, missförstå mig rätt nu - det är klart att jag inte vill att vi ska bli sjuka, dåliga och några av oss dö. Såklart inte. Men visst är det en intressant vinkel att se det hela ur? Eller vad säger ni?
