Okej, hösten är verkligen här på riktigt - åtminstone här i Stockholm har det plötsligt blivit mycket kallare, det har börjat mörkna och regnet har börjat falla. Och japp, halsen börjar klia som ett brev på posten. Så. Hur känns det då att bo här nu, samtidigt som man får sms från vännerna i Monterosso som säger att det fortfarande är högsommarvärmen därnere. Tja. Helt ärligt så har butiken gjort att jag och vi inte ens kunnat tänka så mycket på det. Lite av en blessing kanske just i detta nu med tanke på att det känts lite konstigt, lite ovant, att vara hemma igen. När jag fick den här möjligheten med butik så blev det liksom pang-på-kör-tuta-hurra. Det fanns ingen möjlighet att gå runt och "Känna efter". Och i vissa lägen kanske det kan vara bra? Så känns det just nu i alla fall. Att det var skönt att ruskas ur den där lilla dvalan vi befann oss i. Och samma har det ju blivit för Simone - han tar 100% av allt som rör hem, barn, mat, planering osv osv så han har heller ingen lugn stund att gå runt och klura. Men. Det är klart att det känns lite läskigt också. Vips kommer vi vara i maj och har inte ens hunnit titta upp och tänka efter hur vi vill leva våra liv? Så vi kan väl säga att fortsättning följer på denna tråd...
