Så. Fyra månader börjar lida mot sitt slut och på Annan dag jul börjar vi vår hemfärd mot Sverige igen. Det känns både vemodigt och trist men också kul och spännande. För det ska bli SÅ underbart roligt att träffa familj och vänner igen och börja ta tag i alla de där sakerna man längtar efter att göra hemma. Men framför allt känns det lite konstigt. Konstigt att fyra månader kan gå så snabbt. Konstigt att vi liksom inte bor här nu? Det känns ju som det - vaddå har vi ett hem någon annanstans? Det är knäppt hur fort man vänjer sig. Och det är häftigt också hur lite man egentligen behöver. På fyra månader har vi klarat oss på samma minimala garderob, på fyra månader har vi inte köpt något till hemmet, på fyra månader har vi bott på en liten yta utan att bråka. Det är ganska fint det! Under tiden här nere har jag skrivit en del inlägg om hur knäppa italienarna är på vissa saker, hur bra de är på andra, hur olika vi är trots att vi bor så nära varandra. Det kommer jag inte sluta med bara för att vi åker hem - det här är ju trots allt vårt andra hem och vi kommer vara här ofta framöver. Men jag tänkte som avslutning på året lista lite grejer som till och med italienarna irriterar sig på när det gäller Italien. Och ni ska veta att de sällan eller aldrig klagar på sitt kära land (inte som vi svenskar som älskar att gnälla över stackars Sverige) så då vet ni att det är illa ställt med: Att åka kommunalt: det är i stort sett omöjligt att med säkerhet planera en resa i det här landet. Om du lyckas boka en biljet med TrenItalia (tåget) så vet du inte om det tåget över huvud taget kommer att komma - minst en dag i veckan är det nämligen strejk. Och kommer tåget så är det garanterat försenat. Har du en biljett måste du dessutom validera biljetten i en maskin på perrongen. Inte så lätt för en turist att veta - du har en biljett där det tydligt står att du betalat och att du ska åka det datumet på den tiden - men den biljetten gäller inte om den inte också har en datastämpel på sig - på så vis tjänar man inte en massa cash på turister genom böter. Att åka buss i Italien - hahahah. I centrala Rom fick vi en gång stå och vänta i två timmar på rätt buss. Bara som exempel. Ibland känner de inte för att köra helt enkelt. Läs gärna också: Saker som gör dig galen när du planera bröllop i Italien Noll intresse för andra kulturer: det här stämmer såklart inte för alla men för VÄÄÄÄLDIGT många italienare är det så att italiensk mat är den bästa och det finns ingen som helst anledning att smaka någon annan mat, det är också så att italienska är det enda språket så det finns ingen som helst anledning att lära sig tex engelska, det är också så att italien är det enda landet i världen som är vackert så det finns ingen som helst anledning att se något annat fast även om man då och då ändå tycker om att resa så gnäller man gärna över att det är så jobbigt att resa. Det är ju också så att Italien är det enda landet som kan spela fotboll och det finns inget annat land som.... vänta nu... oooops! #vm2018 Myten om den italienska mannen: den må leva och frodas, ja herregud, klart den gör, jag gifte mig ju till och med med en. Men, tack vare myten så har de italienska männen ett orimligt självförtroende när det kommer till deras dragningskraft. De tror helt enkelt att de är oemotståndliga. Och det kanske de är också, i alla fall ända tills du får veta att han fortfarande bor hemma hos mamma och pappa när han är 39 år. Att köra bil och parkera: se det här inlägget! Man bryr sig bara om sig själv och sitt: en sanning som inte gäller allt, för bor man i en mindre by som vi gör här så bryr man sig otroligt mycket om sina medmänniskor. Med uttalandet menas att man inte bryr sig ett skvatt om sånt som liksom inte gagnar en själv. Att stå i kö till exempel, varför skulle jag vänta på min tur? Aldrig! Man klagar väldigt gärna på samhället men skulle aldrig göra något för att själv förbättra det. Bara som en anekdot så var det fotbollsderby för några veckor sedan och Simone var där. Han berättade att det tog två timmar att ta sig in till matchen så de fick vänta med avspark. Varför? Jo, det var så många som gått på matchen utan att ha biljett. Igen, varför då? Jo, för har man ingen biljett så går man ändå. Ahaa.... Läs gärna också: Killar har blått och tjejer rosa Noll respekt för auktoritet och politiker: det finns verkligen ingen som helst respekt vare sig för poliser eller politiker och där har vi kanske kärnan i varför ovan punkt är så genomsyrad i samhället. Om man inte litar på eller respekterar sina folkvalda och de som ska hålla ordning på samhället, varför respektera samhällets regler. Tror jag. Sen är det också så att italienska politiker inte på något sätt GÅR att lita på - de är i stort sett alla korrupta och italienarna accepterar det. En konstigt symbios.
