Låt oss tömma telefonen och se vad som gömde sig i bilder-appen. Ovan: På väg mot simträning i La Spezia kunde jag inte låta bli att ta bilder på det underbara i att man hänger tvätt mellan husen och grannarna! Tänk om vi gjorde så hemma istället för att använda torktumlare tex, hade varit både trevligt och ett bra sätt att spara ner på elräkningen. Halloween börjar närma sig och det märks lite överallt här - barnen gör pyssel i skolan, caféerna börjat göra läskiga kakor och det pratas hela tiden om vad man ska klä ut sig till. Ska du klä ut dig? Varje dag i parken nu - trading av pokémon-kort! Det är hälften mysigt och kul, hälften bli lurad av äldre barn att ge bort sina bästa kort.... Så länge byn har funnits har det funnits platser där männen kan träffas och umgås på olika sätt. Här är en sån lokal där gubbarna går för att spela kort. Inga sådana platser finns för kvinnor. Hur sjukt? Det finns dessutom ingen sportklubb för barn att engagera sig i. Men nu ska det bli ändring på det - en sportklubb håller på att bildas och både jag och Simone är engagerade i det. Jag och en annan kompis har också lite lösa planer på att försöka ordna yoga-lektioner och annat för just kvinnor i byn. Vi får se hur det blir med det - det tar LÅNG tid att ändra på något här men vi kan i alla fall försöka. Stay tuned. Det börjar tystna mer och mer mellan gränderna. De stora gatorna är fortfarande rätt fulla med folk och turister men tar man en avstickare är det helt tyst. Hösten och vintern är verkligen på ingång och folk stannar inne mer och mer även här nere i södra Europa. Här är gänget som tar italienskalektioner ihop! Här firar vi att Melina, längt upp till höger, fyller år. Vi har då alla fallit för män från Monterosso och valt att leva hela eller delar av våra liv här. Det är väldigt tacksamt att ha en liten grupp vänner som vet vad man går igenom, reflekterar över samma saker som en själv och som man kan känna gemenskap med. Något att tänka på nästa gång man klagar på integrationen och att invandrare tyr sig till varandra - inte så konstigt när man befinner sig ett nytt land, inte förstår språket eller sederna. Vi människor behöver känna oss som en del av flocken, det skapar trygghet och en gemensamhetskänsla. Därmed inte sagt att man alltid ska stanna i sin lilla bubbla, men beteendet är högst mänskligt. Fick upp den här gamla bilden i en såndär "timehop"-funktion och kastades tillbaka till när vi bodde här i fyra månader när Rocco var en liten pluttis. Så gosigt det var att gå runt med en bebis på bröstet och även om det här också var en period i livet då vi sov absolut noll och mådde skit så ser det ganska härligt ut på just den här bilden!
