Häromdagen tog vi tåget upp till Milano för att hälsa på några kompisar som precis fått en liten söt Ellis Giotto. Det slog mig lite hur konstigt livet kan bli. När jag var yngre var pappa en gång i Milano för jobb, jag mindes det som att han hade varit på andra sidan jorden. När jag blev äldre förstod jag ju att det inte låg på andra sidan jorden men det kändes ändå som en evighet bort, det verkade glamouröst och ett ställe där kändisar, fotbollsstjärnor och fashionistas befann sig, inte jag. Plötsligt finner jag mig gift med en italienare och har sedan dess besökt Milano några gånger varje år och som igår bara några få timmar och igår slog det mig just hur en drömstad plötsligt blir en vardaglig grej och hur konstigt det egentligen är? Vi hann med att käka en god lunch, gosa med bebis och vovve och handla mängder med buffalomozarella. Sen gick tåget tillbaka till Monterosso igen. Och just det - så upptäckte vi att både jag och Simone har röda mössor och såg ut som om vi hade något form av gäng. Respekt.
