Godmorgon! Såhär såg det alltså ut när vi öppnade dörren till balkongen på hotellet - bättre utsikt hade man knappast kunna önska sig första gången i Neapel. Direkt kontakt med den berömda vulkanen Vesuvius! Det blev inget besök på själva vulkanen - det hanns inte med utan får sparas för framtida besök. Fråga vilken taxichaufför som helst och hen kommer säga "du kan vara i Neapel i tre månader och varje dag upptäcka något nytt!". Jag får känslan att det stämmer. Fråga också vilken random taxichaufför och hen är din bästa guide i staden. Och det blev en strålande dag - på förhand såg det ut som att det skulle regna hela tiden vi var i Neapel men istället blev det helt tvärtom. Sol, sol och mera sol! Härligt! Förmiddagen spenderades dock inomhus i den otroliga Il duomo - alltså katedralen av Neapel typ. Katolska kyrkan är ju ändå sinnesjukt rik på alla sätt och ja, det syns om man säger så. Jag njuter mega av att titta uppåt i kyrkorna med sina praktfulla tak men kan inte låta bli att tänka på all den rikedom som kyrkan besitter... alltså jag har inget emot kyrkor och religion per se, jag förstår självklart också att kyrkan behöver få in pengar för sin verksamhet men just katolska äger ju en snuskigt stor andel av den totala världsrikedomen och "I couldn't help but wonder" om katolska kyrkan verkligen gör rikedomen rättvisa så att säga? Nåväl, det vet någon annan bättre än jag! Här var det i alla fall ett vackert altare! Doumon helgar framför allt San Gennaro som en gång i tiden var präst här men som sedan helgonförklarades. Här ser ni mig och helgonet San Gennaro. Hej hej. Som många säkert redan vet så är det mycket mystik och skrock som omger Italien och helgonet San Gennaro är viktig för Neapel för utan honom har man absolut ingen tur här. Snälla, taket?? Invid katedralen ligger skattkammaren och om man tyckte att kyrkan i sig var överdådig så ska ni bara kolla in den här prästhatten och nedan... ..halsband. San Gennaro halsband är eventuellt det mest värdefulla i hela världen. Det är enormt stort (tänk att ungefär en såndär rad som hänger ner är lika stort som min handflata) och börjades byggas 1679 och sen har det byggts på av gåvor från olika kungahus över hela Europa. Pråligt? Oh yes. Efter den juvelöverdosen behövde vi lite "vanligt" Neapel i våra ådror och drog ut på stan och gick vilse (alltså inte bokstavligt utan med bildligt talat) bland alla gränder med tvätt hängande mellan husen. Hungern satte in och vi hittade ett litet hål i väggen som visade sig bjuda på den godaste pizzan på hela vistelsen i Neapel. Mer om napolitansk pizza snart! Förutom pizza är en annan ständig närvaro i staden - den här mannen - även Gud kallad. Maradona hänger som ett helgon i de flesta hem och restauranger. Med oss hem denna dag kom en liten grön San Gennaro i plast och en tavla med helgon-Maradona - when in Napoli osv.Resten av eftermiddagen drog vi mest runt och njöt av staden. Efter lite vila på hotellet skulle vi sen gå på rekommenderad restaurang. Det visade sig vara den sämsta upplevelsen på länge vilket slutade i min första Google-recension ever. Så dålig mat, så dålig service. Om man säger såhär - det här var den här restaurangens svar på en "side salad". Ridå. Hur som, vi åt det vi kunde och sen gick vi och tog en drink med extra snacks på en närliggande bar innan vi gjorde planer för morgondagen!
