En vanlig dag? Jo, faktiskt vi har sådana också även om det mest här i bloggen kanske just nu känns som vi lever i misär och med gråten i halsen hela tiden. Det är, som livet är antar jag, upp och ner. Vissa dagar tuffa och vissa hyfsat vanliga. Och jag tänkte idag ta med er på en helt vanlig dag här nere som den ser ut just nu. Vi har ju fortfarande sommarlov här - nästan en hel månad till - sjukt. Underbart för barnen. Något utmanande för oss föräldrar eftersom vi ju måste jobba en del och vi nu inte har den support från svärisarna som det var tänkt. Men herregud, ska absolut inte klaga - sommarlov - whats not to like liksom? Så en vanlig dag på sommarlovet ser ut som såhär: jag vaknar någon gång runt 08:30, ligger och drar mig och läser nyheter till ca 09. Går ut på terassen och gör morgonyoga och en kortare träningsrutin (tipsar om appen "7"). Därefter går jag svettig ner till havet och tar mig det bästa doppet för dagen. Det är OTROLIGT att få hoppa i kristallklart vatten direkt efter träning på morgonen. Kan inte tänka mig en bättre start på dagen. När jag kommer tillbaka har barnen vaknat och jag äter frukost samtidigt som barnen mornar sig med... ...sina älskade skärmar en stund. Här ges också tillfälle för mig att jobba en stund samtidigt som frukost till barnen, tandborstning, Essies läxor etc etc ska fixas. Jag vet inte hur det är möjligt men lite gjort får jag. I vanliga fall tar vi ett dopp alla innan lunch och sen äter vi lunch hemma kl 13:00 men just denna dag gick jag med barnen för att äta tillsammans med kompis Melina och Matteo och deras barn (jordens sötaste tvillingar Federica och Tommaso). Det blev grekisk sallad för mig, hamburgare för Essie och pizza för Rocco. Hade vi varit hemma för lunch så hade det blivit siesta hemma - under de varmaste dagarna så är de flesta bybor hemma några timmar på eftermiddagen. Vi kollar på tv, läser, spelar UNO, bygger lego eller gör så lite som möjligt. En lika skön tid på dagen som frustrerande då det är lätt att barnen får mer skärmtid än en kanske skulle önska. Just denna dag då så gick vi istället till stranden lite tidigare. I vanliga fall går vi ner till stranden runt 15:30 och stannar kanske två-tre timmar, badar och leker. Idag gick vi dit vid 14 och stannade till 16:30 eftersom jag behövde hem för styrelsemöte med Bukvy kl 17! Det blir extra mycket "jag och barnen" den här tiden, både eftersom Simo jobbar heltid och tar hand om föräldrarna så blir min del att ta ansvar för barnen. Både roligt och fint för mig men såklart också frustrerande ibland. Jag försöker tänka att när barnen är så stora att de inte längre vill hänga med mig kan jag se tillbaka på en sommar då vi hängde 24/7 och hade det fint. Efter mötet krävde berget sitt vatten och den här gången åkte jag och Simone upp tillsammans och tog då moppe upp dit. Det tar egentligen ännu längre tid än att gå eftersom man måste upp och ner på serpentinvägar men vi hade helt enkelt inte energin för en hajk denna dag. Runt 20-tiden är det middag hemma vilket är lite tidigare än de flesta andra familjer här - det har blivit en kompromiss mellan svenska vanor och italienska helt enkelt. Ibland lyxar vi till det med en aperitivo innan maten men allt som oftast försöker vi vara hemma och hjälpa till med mat och dukning. Efter maten går vi oftast ut. Då tar man igen de lektimmar som gått förlorade på eftermiddagen. Mellan 21-00 är det fullt ös på byns lekplatser och vi vuxna får också en härlig social stund både med barn och vänner. Ibland anordnas också kul saker av byn eller kyrkan och denna kväll var det utomhusbio på piren. Eftersom det denna kväll visades Luca så var piren fullständigt smockfull! I vanliga fall är det bara barn och lite föräldrar som kommer men det märktes att alla generationer var ute och jag tänker att det var säkert många äldre som inte har streamingtjänster som aldrig sett filmen och nu såg fram emot den! Supermysig kväll under vacker stjärnhimmel!Runt 23-tiden brukar jag och Simo sitta och gäspa och böna och be lyckligt springande barn om att få gå hem. Förhoppningsvis sover alla före 00! Sen börjar det om igen. Min utmaning - märker jag - är att bryta mönstret. Det är SÅ lätt att falla in i den här lunken, men jag måste nu här under hösten ta tag i utflykts-genen och åka till de andra byarna och helt nya ställen runtomkring. Och ni får såklart följa med!
