Okej, jag ska inte tjata mer om hur kass väder vi har här i Italien - normalt sett bryr jag mig inte så mycket om väder, en är väl väl uppfostrad under devisen "det finns inga dåliga väder..." men här i byn cirkulerar allt kring väder. Förskolan håller stängt om det regnar, citron-festivalen som skulle ske till helgen har blivit flyttad pga regn, restaurangerna och butikerna är beroende av turisterna som kommer ut och lever livet - är det dåligt väder så blir det tomma gator. Så, eftersom man lätt tar sig an kulturen man lever i så har även jag blivit "oj det regnar idag, vad sjutton ska vi göra nu då!?! då MÅSTE vi ju stanna inne hela dagen och kolla på tv". Typ. MEN - då och då lugnar de iskalla vindarna ner sig och regnet håller sig borta för en stund och då är det som om även livet återvänder. Häromdagen hade vi en sån dag. Solen sken och vågorna var roliga. Vi sprang på stranden och kastade stenar och Rocco lekte med sina älskade bilar. Det är faktiskt helt otroligt vad tokig han blivit i bilar - någon som känner igen detta beteende? Jag och Simone är väldigt förvånade vi kan nada om bilar och har heller inget intresse av det och därmed inte pushat detta intresse men han har förstås fått några nu när vi upptäckt hans passion. Han bär runt dem, ställer dem i räta rader, parkerar dem på ett ställe och sen flyttar dem en och en till ett annat. Jobbar på helt enkelt. Det är bara att låta honom leka - han klarar det fint på egen hand. Idag är solen också ute och hälsar på lite mellan molnen och nonna är ute med barnen och det ska bli spännande att se vad de kommer hem med idag eftersom som Essie med ett leende på läpparna förklarat att "Nonno och Nonna kan inte säga nej till någonting". Jag gissar att Rocco kommer hem med en ny bil och Essie med någon form av plastleksak som kommer gå sönder i samma ögonblick som hon öppnar den. Tur att man i alla fall källsorterar plast här numera...
