Sådär ja, då var på vi på väg. Här i bloggen ligger vi ju nu lite efter livet på instagram men så får man också mer fördjupning och mer av allt här på bloggen, visst? Vi tog tåget från Monterosso tidig förmiddag - med stopp för byten i Pisa och Florens så tog tågresan ner till Neapel ca sex timmar. Det hela gick otroligt smidigt och man visade vaccinpass vid varje tågbyte. Ju mer tid jag spenderar härnere så förstår jag inte varför det här med vaccinpass har fått en så "krånglig" klang i Sverige? Det är så otroligt smidigt - du visar bara upp ditt pass, personen som ska kolla av har en app som lyser grönt om allt är lugnt och så är det bra med det. Tar två sekunder. Hur som - vi är på väg och jag får bevis om att jag ser ut som en riktig nonna med mask och glasögon när jag läser. Hehe. Efter en sinnessjuk taxiåkning från tågcentralen inkl en hårsmån från att ha krockat var vi framme vid hotellet. Vi kan väl säga såhär - napolitanarna är inte direkt kända för att vara rädda om livet. Men det gick bra och vi hade alla något att skratta åt när vi väl checkade in. Från vår balkong kunde vi ana att vi hade en fin utsikt men det skulle vi inte se ordentligt av förrän vi vaknade. Nu var det kväll och mörk. Vårt hotell var ett så kallat "boutique" hotell. Att få kalla sig så tänker man kommer med något form av ansvar för look and feel. Kanske någon annanstans. Här saknades både toapapper och lyse i badrummet. Jaja. Vi är inte så noga av oss. Vi gick ut på stan för att känna oss för och det var som att kastas femtio år bakåt i tiden. På ett oerhört romantiskt vis. Bilar som tutade, vespor som körde runt hälarna, folk överallt, stök och brök typ. Hade det inte varit för att alla bar mask så hade en aldrig kunnat ana att det pågår en pandemi. Och som man älskar det. Neapel är utan tvekan högljutt, galet och alldeles underbart. The face av någon som är lite chockad över att röra sig bland så mycket folk igen och också supernöjd för att man kan sitta ute klockan åtta på kvällen utan att frysa och för att allt stök i stan är så otroligt roligt. Komisk grej apropå covid är att man är väldigt noga med att man ska visa covidpass och bära mask men exakt noll noga med avstånd. Vi hittade en lugn liten sidogata för en apperitivo och efter att ha pratat lite med ägarna till baren fick vi tips om ett ställe med bra pizza. Pizza var huvudmålet för kvällen - naturligtvis. Två glada som kanske känner att Neapel är en stad för vuxna och kanske inte riktigt superduper för barn. Det fanns en ständig närvaro att bli överkörd av en vespa eller försvinna i röran. Som tur var hade vi fyra andra hökögon till släktingar med oss på resan. Kul sak - på en del ställen har man börjat göra sugrör av pasta istället för plast, papper eller annat. Innan pizzan tog vi en till svängom och kollade runt - bland annat fanns det en otroligt vacker galleria. Jag menar, hallå, ett shoppingcenter som ser ut som typ ett palats? Då vet man att man är i antika Italien. Mer om pizza och dag två och utsikt från hotellet imorgon!
