Jag fick en läsarfråga som undrade lite över det här med den italienska stilen - är den så fantastisk som vi tror egentligen? Och ja, det har jag också funderat många gånger över. Svaret är väl egentligen nej, det är den inte. Låt oss grotta oss ner i detta en liten stund. Precis som med allt så finns det två sidor av myntet. Å ena sidan har vi italienskt mode á la de stora designerhusen Gucci, Prada och Versace - vilka alla är de märken som kanske leder modet framåt allra mest just nu. Å andra sidan har vi märken som Diesel, Cavalli och mindre märken av typen "gamla Gucci/gamla Versace" som mer för tankarna till översexualiserade slitsar, sladdriga material och nitar på jeansen (inget fel i det men ni fattar vad jag menar). Den italienska stilen kan vara otroligt elegant och ju mer norröver du kommer desto mer religiöst ser man på det här med stilkoder och hur man bör klä sig. Milano är Italiens självklara designhuvudstad och här tar man det här på mode på oerhört stort allvar. Man som kvinna. Det är också den bilden man som utlänning också har blivit matad med - att italienarna klär sig klanderfritt så som streetstyle-essen ovan. Men det finns också då den andra sidan av myntet, det mynt som inte åker på fashionweek och hoppas på att bli plåtad av en fotograf. Åker man utanför Milano och Rom så ser man det riktiga Italien och då blir det lite mer obrytt och avslappnat ju längre från städerna man kommer. Åker man dessutom mer söderut så ser man att modeintresset minskar ju mer temperaturen ökar och det har alltid varit så då södra Italien alltid varit fattigare än den norra. Så mycket handlar förstås om ekonomi. Behöver jag säga att södra italien inte direkt älskar norra och vice versa? Om vi gör ett nedslag här i Monterosso som ju trots allt tillhör norra delen av Italien så är man ändå långt ifrån Milano och de mer posh delarna. Till exempel så är den vardagliga uniformen mer åt osmickrande säckiga jeans och hoodie på killarna och osmickrande tajts och t-shirt med tryck på tjejerna. Om jag tänker tillbaka på mitt egna bröllop i byn så var svenskarna extremt mycket mer välklädda än de italienska. Här har man kanske inte uppdaterat sin kostym sen konfirmationen eftersom mamma köpte en stor nog så att man kunde växa i den. Passform - smashform. Många är dock väldigt noga med att plaggen ska vara dyra och av en italiensk designer här. Om det är snyggt eller passar ens kropp är mindre viktigt och det är inget ovanligt att barnen springer runt i Armani på lekplatsen. Man kan också vända på det och tycka att det är befriande att man inte bryr sig, och på ett sätt är det så, det är skönt att släppa på utseendehesten. Men visst hade man också tyckt det vore härligt om varje italiensk by uppförde sig som i en film av Fellini. En sak som italienaren är otroligt noga med - oavsett lantbo eller stadsbo - är rena kläder. Det ska vara rent och struket annars får man stanna hemma. Minsta fläck ses som en skam och det är också därför barnen får ha både "förkläde" och hakklapp när de äter på förskolan, hur stora barnen än är. Men som svar på din fråga, kära läsare, så är svaret både ja och nej. Skönt va!
