Söndagen var en stor dag här i Monterosso al Mare. För första gången sedan år 2000 hämtades Madonna di Soviore ner till byn från kyrkan Soviore uppe på berget. Var 25e år får hon, enligt tradition, komma ner till oss här nere vid havet. I samband med nedstigningen sker också en hel veckas festligheter innan hon ska bäras upp till berget igen. Vem är hon egentligen då? Jo, Madonna di Soviore är en skulptur föreställande Jungru Maria med den döende Jesus i sina armar. Legenden om Madonna di Soviore sträcker sig tillbaka till 600-talet då folket från en plundrad by grävde ner skulpturen för att gömma den undan de härjande Longabarderna av Rotari. Hundra år senare var en präst på vandring i området och såg plötsligt en vit duva flyga upp från marken, han såg det som ett tecken och beordrade då att man skulle gräva precis där. Och här fann man då Madonna di Soviore och efter det påbörjade man bygget av det som numera är Nostra Signora di Saviore Sanctuary. På bilden ovan ses hon bakom glas i sin egen kyrka. De senaste hundra åren har Madonnan färdats ner till byn för att besöka byborna och kyrkan San Giovanni Battista nere i Monterosso en gång vart hundrade år. Man har då till fots gått upp till kyrkan för att sedan, till fots, bära den ner och sen upp igen. Man har ansett att statyn är en symbol för skydd och hopp och att man fortfarande bär Madonnan fram och tillbaka bär både en historisk och en kyrklig mening. Här har Madonna di Soviore kommit ner till kyrkogården, ungefär två tredjedelar ned från berget. Hit kom hon med bil för att sedan mer traditionsenligt färdas till fots resten av vägen. Detta år hjälpte även Simone till att bära Madonnan, han satt så länge det var jämnvikt så var det inte tungt men så fort det blev lite ojämnt så vägde det hårt på axeln. De senaste åren (kanske två hundra åren) har man gått från att ta ner Madonnan vart hundrade år, till vart femtionde och nu till vart 25e. Byborna menar att förändringarna har kommit till för att de nutida prästerna gärna vill ha något form av avtryck under sin tjänsteperiod och kunna visa på sitt CV att man minsann firat Madonna di Soviore som sig bör. Det är nämligen en stor fest som sker. Hela byn dekoreras, viktiga tjänstemän från regionen kommer på besök och går i processionen och man passar på att visa upp byn på sin bästa sida. Processionen pågick ungefär i två timmar, från att Madonnan lämnat kyrkogården till att ha vandrat runt i byn och visats upp överallt. Bybor och turister kantar gatorna för att få en skymt av vad som pågår, här på torget utmed havet höll man en kort bön och en psalm sjöngs innan det var dags för sista svängen i byn och sedan landat i kyrkan nere i byn. Plats för bildHär ska hon nu bo i några dagar tills det på torsdag är dags att flytta henne till Fegina och kyrkan där för ett dygn och därefter ska hon återföras till sitt hem uppe på berget igen. Under veckan som går kommer också högmässa ske varje dag, föreläsningar och konserter kommer hållas och övrigt festande händer. I söndags kväll samlades vi också på stranden för Lumini al Mare där vi sätter ut ljus i små papplykor för att fira att Madonna di Soviore har stigit ner till oss. Jag har försökt få svar kring vad det är för papper och vad det är för ljus som skickas ut i Nationalparken och det Unesco-skyddade havet men har mest fått tills svars att "det borde ju vara nedbrytningsbart allt". Och konstigt vore annars men vi är ju trots allt i Italien... Rocco gör sig redo för att lägga ut sin lykta. Det går inte riktigt att fånga på bild (såvida man inte är proffs förstås) hur stämningsfullt och vackert det är med hundratals små ljuslyktor i olika färger som målar det mörka havet. Det är nästan så man blir religiös, LOL. Efter Lumini dundrade man också av ett gäng pengar i form av sprakande fyrverkeri men då hade jag redan gått hem med Chili och Rocco och lagt oss.Kul att se dig Madonna di Soviore!
