Nej, jag vet inte heller vad jag tittar på - men här är ett tydligt bevis på att jag då och då är lite skelögd! Så kan de va. Men, det var inte det som det här inlägger skulle handla om ju - utan livet med ansiktsmask! Jag börjar vänja mig! Och med vänja mig menar jag att jag vant mig vid att komma ihåg att alltid ha masken med och att ta på mig den när jag går in någonstans men därmed inte sagt att jag vant mig vid att andas i den. För satan i gatan vad värmen blir dubbelt så påtaglig när man dessutom stänger för mun och näsa. Puh! Det blir instängd och svettigt och det har hänt att jag fått lite halvpanik - en känsla av att inte få luft. Men vännerna här är hängivna användare och de fattar inte hur vi i Sverige inte bär mask och jag börjar bli benägen att hålla med. Inte att vi ska behöva ha mask hela tiden men just när man går in på tex ICA, åker tunnelbana eller buss och står och andas rakt på varandra - då tycker jag det både känns artigt och smart med en mask. Jag vet inte, kanske kommer vi dit en dag, men jag kommer nog försöka fortsätta att bära med mig masken även hemma. För det är ju det också - en dag när vi gick runt nere på byn blev vi stoppade av en nonna till barnens kompisar och då visade det sig att hon hade SYTT en helt egen mask till mig och till Essie (barn under 6 år behöver inte ha mask så Rocco fick ingen). Hur otroligt snällt och omtänksamt!? Så den måste jag ju med ära att fortsätta bära!
