Eftersom vi fortfarande har sommarlov här nere i Italien så blir dagarna här i Monterosso al Mare lite upp och ner beroende på väder, vind, diverse schemalagda aktiviteter i byn och andra saker som ske grejas med och upplevas innan vardagen sätter sin prägel. Men en sak som är konstant varje dag är min och Chilis morgonpromenad. Eftersom jag gillar att få röra på mig direkt på morgonen till skillnad från Simone som hellre gör det senare på dagen så har diskussionen om det ansvaret helt uteblivit. Skönt för alla inblandade. På gott och ont finns det en oerhörd mängd olika promenadstråk att ta här i Cinque Terre. För er som varit här tidigare och har koll så vet ni att hela området är ett enda stort trail/trekking-område så det finns att välja bland. Enda problemet är att 99% av alla stigar och vägar går drastiskt uppåt och sedan på samma sätt nedåt. Inga problem för min del eftersom jag ser det som optimal träning både för pulsen och för benstyrka (som jag ändå måste träna pga knäproblem) men för Chili är det inte toppen. Chili är ju en labrador och den rasen har ökänt lätt att få problem med höfterna och rekommenderas att gå i trappor så lite som möjligt. Även om naturen här inte naturligt har fullt med trappor i stigarna så har människan genom åren byggt trappor som är rejält branta och tuffa att gå i. Så oron från min sida är att skada Chili om vi går i för tuff terräng. Vi får se hur det går men nu i början försöker vi ta det försiktigt och jag försöker hitta nya sätt att gå rundor som är lite mindre utmanande för honom. Om någon av er läsare har erfarenhet av det får ni gärna hojta! Både jag och Chili saknar skogen i Svedmyra och i Blekinge där han kan springa fritt utan koppel, där vi kan kasta pinne och han får leka med sina kompisar på morgonpromenaden - det är ju onekligen lättare och mycket mer lekfullt att springa runt i en skog helt fritt än att gå runt på gatorna här nere där man stångas med turister och andra hundar som man, ännu, inte känner. Intressant är också att jag för första gången nu (tack vare att jag har Chili med mig) inser hur många det är som reser med hund. Jisses, det är hundar överallt verkligen! Det har jag aldrig tänkt på tidigare. Men, lika mycket som vi saknar skogen så älskar vi den här utsikten. Det går ju inte att inte älska att gå runt i de här vyerna varenda dag, att lära känna och läsa havet. Att blicka ut över bergen och fundera på vilken etapp en ska ta denna dag. Att varje dag få upp pulsen rejält i backarna, att komma hem svettig lagom till frukost och sen ta ett morgondopp. Jo, jag kan vänja mig vid det. Chili då? Hur går det med hans morgondoppande? Mja sådär, han är inte frälst simmare än vilket ju är ovanligt för en labrador. Men han är lite av en fegis och är gärna rädd för saker, just nu är han rätt så rädd för vågor och då är det ju svårt att få ut honom. Men det finns en plats här i Monterosso där hundar får bada och jag försöker kasta en pinne lite längre ut varje dag så han vågar utmana sig själv. Lite mer om det längre fram här i bloggen - bilder med en blöt Chili i flytväst med en hajfena på finnes om man säger så. Just denna dag tog vi en promenad mot Vernazza, vi gick inte hela vägen för det kändes lite väl avancerat för Chili och dessutom är just den leden väldigt trafikerad nu under turistsäsong så den får vänta tills längre in på året. Men det är kul att se Monterosso från den här sidan tycker jag. Varje gång jag står på den här sidan och tittar så upptäcker jag ett nytt hus jag inte sett innan eller någon skiftning i naturen som lär mig något. Slutrapport från vår morgonpromenad! <3
