När vi bodde i Vasastan och jag var gravid så gick jag varje dag förbi Vasaparken på väg mot och hem från jobbet på Aftonbladet. Och ganska ofta tänkte jag på hur härligt det vore om man fick till en tradition med sina vänner där man varje fredag efter jobbet sågs just i den parken. Där barnen kunde leka fritt och vi vuxna snacka, ta en öl och alla ha kul tillsammans. Kanske skulle kvällen fortsätta med att man hämtade pizza och gick hem till oss och kollade på film eller något liknande. Jag tänkte aldrig på det som att jag manifesterade - tror inte ens att det fanns som trend på den tiden. Men i helgen slog det mig att den drömmen ju mer eller mindre har gått i uppfyllelse. Vasaparken har bytts mot stranden och visserligen är det inte samma vänner som jag såg framför mig där i parken som är här nere - men - andemeningen är exakt densamma. Barnen springer runt och leker hela eftermiddagen och in i kvällen, vi vuxna är runtomkring, står och pratar, sitter och dricker och äter något gott. Alla har mys tillsammans och det är precis sådär avslappat, härligt och varmt som jag hade sett i mina tankar. Det finns nog en viss kraft i det här med tankar ändå - vare sig man vill kalla det manifestation eller ej. <3
