I helgen samlade vi fyra tjejer (tillika utlänningar) i Piacenza för ett helt underbart tjejdygn. Det var jag (svensk), Eve (aussie), Gina (italian-american) och Heather (amerikan) - inom den första halvtimmen deklarerades det från amerikanskt håll att det inte fanns ork att ens gå in på USA denna helg, så vi lämnade all amerikansk politik och oreda därhän denna helg. Det är nog inte jättekul att vara amerikan i Europa just nu (eller hur många jublade åt Usas vinst över Kanada igår? Typ ingen). Hur SOM, vi börjar från början. Jag och Eve (tillika min pilatestränare) tog bilen från Cinque Terre och började resan norrut. Piacenza ligger ca 2,5 timmars bilväg från vårt så en helt lagom utflykt en lördagsmorgon. Vi lyssnade på Tina Turned, Sinead, Massive Attack, Cardigans och annat kul och sjöng som om vi kunde. Well, Eve kan, hon är sånt proffs som jobbat som musikalartist/dansare i massor av år. Väl framme njöt vi lite av att vårsolen kommit ända till Piacenza som då ligger norrut i Emilia-Romagna regionen och är en ganska kall stad med mycket industrier som lätt kan bli smoggig. Hemma hos Gina möttes vi av prosecco och kramar. Det var ändå två år sedan jag såg henne sist - tiden har sprungit iväg. Gina är ett second hand-proffs och hennes hem skriker av coola fynd och ja coolhet. Jag ville ta med mig cirka allt hem, speciellt denna 80s skivspelare, hur snygg? Kände mig oerhört inspirerad av att vara i hennes hem! Efter liten skål hemma gick vi ut för en härlig långlunch och massor av babbel. Efter det en liten promenad igenom Piacenza som inte är en jättestor stad men som ändå har ca 200 000 invånare, själva citykärnan går man dock snabbt igenom men det finns ett gäng mysiga små butiker, massor av god mat och söta små piazzor. Girls på vift i stad. Väl hemma igen gav vi Gina våra on-the-road-gåvor som vi hade med oss, en gigantisk popcorn-flaska och en "forever rose" som är ett inside joke mellan mig och Gina som vi haft i cirka 10 år, hon skrek av glädje när hon fick den. Fint. Den kitshiga rosen passade alldeles utmärkt på hennes lilla Madonna-altare. Den gamla storyn är daterad till min första jul här i Italien då jag fick en "forever rose" i en skål med sand (ska inte hänga ut den som gav den till mig) och jag blev lite ställd, hur skulle jag ta med denna skål med sand och en ros med på flyget hem till Sverige? Så jag gav rosen vidare till Ginas dåvarande svärmor och så blev den på något sätt ett internt skämt som gjort att vi varje gång vi springer på en sånhär ros i olika format (vilket är rätt ofta här i Italien) så skickar vi en bild till varandra med rosen och så får vi ett mys-skratt ihop. Det är alltså en ros som är behandlad på något sätt att den ska leva för alltid. Den är ja, både ful och knasig på samma gång. Men kul. Lite mer interiör hos Gina vars hem jag bara älskar, även om det är satans kallt inomhus - ni vet såna där äldre lägenheter i medelhavsländerna, brrrrrr, de blir liksom aldrig varma? Jag sov med pyjamas och kashmirset + ett täcke + en filt. Och strumpor. På kvällen lagade vi mat hemma och pratade om livet i stort, fick veta massor om allas ungdomsår och nära-döden-upplevelser och annat spännande. En helt perfekt kväll. Vi firade också Gina en vecka i förtid, hon fyller år nästa helg med en liten kakbit och sång. På söndagen var det all in loppis. Mer om det en annan dag!
