Okej så man kan såklart inte undgå att äta pizza i Neapel när man väl är där. Även om man inte skulle gilla pizza så måste man ju smaka en i staden som bakade fram den första pizzan (oklart men ändå). För en familj som äääälskar pizza så var ju de här heaven on Earth minst sagt. Så det blev pizza - många pizzor. En dag både till lunch och middag även om det var för mycket även för mig. Herregud så tung jag kände mig på kvällen men ändå konstigt redo för en ny pizza dagen efter.I Neapel finns 1500 pizzerior och sedan 2017 tillhör la pizza Napoletana Unescos världsarv. Så ni fattar graden att pizza är en viktig del av Neapels stadsbild. Jag testade också pizza fritta, alltså friterad pizza i calzone-format - också något av en napoletansk läckerhet. Fyllningen var kanske inte den bästa - någon slags grön kål och ost - men den friterade degen dock, mama mia så gott!!! Kalaset fortsatte med en av stans mest populära ställen Dal Presidente. Mycket omtalad på förhand men i slutändan var det nog den pizzan vi gillade minst.Det man kan säga med napoletansk pizza är att har man väl ätit en så vill man sällan gå tillbaka till "svenne-pizza" - det är trots allt en enorm skillnad! Den allra bästa intogs på Pizza al Forno som vi trillade in på första dagen. Otroligt goda pizzor!!En fråga som många ställde på instagram handlade om pommes på pizza!Är inte det en hädelse undrade många med tanke på att det är högst förbjudet här att ha annat konstigt på pizzan typ ananas, banan osv. Men, av någon oklar anledning så erbjuds pommes på pizza till barn lika naturligt som vi svenskar tar fram ketchup till spagettin. För Simones del har det varit så sedan han själv var barn. När vi lämnade Neapel sa vi alla att "nu blir det inte mer pizza på ett tag" - ingen var sugen - men jag undrar jag....
