Ni vet, jag (och ni tror jag hehe) gillar ju att prata om olikheter/likheter, fördelar/nackdelar med italien och att leva med en italiano och en sak som vi bråkar (ja faktiskt) mest kring här i vårt äktenskap är maten. Inte om vem som ska laga den eller så utan hur den ter sig. Italienarna har ju en på många sätt avundsvärd syn på mat - den är helig för dem till skillnad från oss som mer är uppvuxna med att mat är viktigt men mest som en bränslekälla - för att man ska orka med dagen. Italienarna är uppvuxna med att maten ska ge glädje och värme för själen. Därför är också lunchen i förskolan helt enligt italiensk sed med både förrätt, huvudrätt och efterrätt medan man här hemma avsätter en 15 minuter för utfodran av barnen. Obs kanske lite överdrivet men ni förstår skillnaden. Hur SOM - fajterna här hemma handlar oftast om min respektlöshet gentemot det italienska köket. Fullkornspasta - är du GALEN!? Blanda rödlök, pesto och svamp på pizzan - nej men nu är det snart skilsmässa!! Föreslå att det kanske inte spelar någon roll om man har exakt rätt kött till carbonara, kanske en kan använda bacon? MAMA MIIIIIIA. (jag behöver väl int ens nämna banan/ananas på pizzan? Paniken i blicken) Det är katastrof. Ett italienskt recept är skrivet i blod, här finns inget utrymme för att skarva. Och man får inte på något sätt kalla en bolognese för en bolognese såvida det inte har följt exakt alla regler för hur en bolognese ska tillagas. Det vill säga köttfärs med ketchup och grädde göre sig icke besvär hur smidigt och snabbt det än går att vispa ihop. Och det är ju fine. Jag får respektera det. Men jag kan inte låta bli att tycka att de är lite larviga ibland de där italienarna som bara inte klarar av att kompromissa - lägg därtill rösten som går upp i falsett, plågade ansikten, gestikulerandet, och helst också ringa upp andra italienska vänner och säga "vet ni vad hon föreslog nu!?!?" - ska man skratta eller gråta? Och - det roliga är att Simones argument för att få mig att förstå är "det är ju som att någon skulle föreslå att göra köttbullar med skurna äppelbitar i" varpå mitt enda svar är "Åh, det lät ju riktigt gott, det borde vi testa!" varpå1 Simone lägger sig i fosterställning. Vad säger ni - charmigt eller knasigt med så starka känslor kring mat?
