Så har skiftet skett härnere. Säsongen är officiellt över och alla andas ut. När jag går runt i byn så ser man resterna av säsongen i staplade stolar, parasoll som packats ner, gator som ekar tomma. Det kommer fortfarande en hel del turister hit, speciellt på helgerna, det märks verkligen att pandemi och "smart working" har gjort det enklare för människor att resa på tider som passar dem och inte utefter en industrisemester eller dylikt. Och det är perfekt tid för alla som älskar att hajka att resa hit just nu - så slipper man solsting uppe på bergen. För mig som är ny i byn känns slutet på säsongen lite sorglig och ovan. I det här hörnet brukar en högljudd och bubblande restaurang ligga, alltid full med gäster dag som kväll. Nu står det öde och naket. Men jag förstår också invånarna här som liksom andas ut när säsongen är över - det är tystare, lugnare, färre irritationsmoment - en stund för byborna att kunna gå på gatan utan att behöva kryssa mellan horder av turister. Lika mycket som man ser fram emot att säsongen drar igång i mars, lika mycket pustar man ut när den är över. De allra flesta här jobbar ju med turismen och det är en enormt slitsam bransch. Många jobbar exakt varje dag, från tidig morgon till sen kväll - heeeela säsongen. Så det är inte undra på att det är en vresigare ton i rösten när man beställer något i baren i början av november, haha. Nu får de däremot vara lediga i fyra månader, vila upp sig, umgås med familjen och bara vara. Ciao från ett lugnt Monterosso al Mare.
