När jag sammanfattade vår helg igår sa min mamma "jisses, hur hann ni med allt det?" och det kan man faktiskt undra men det känns verkligen som man har all tid i världen här nere. Det beror nog väldigt mycket på, dels det lugna tempot och dels att om alla aktiviteter sker i byn eller i närheten av byn så är det inga avstånd till något och logistiken som krävs ytterst obefintlig. Så oj vilken panghelg vi haft!På fredagkvällen hade Essie och Rocco fått bjuda hem några vänner, 5 totalt, för tacofredag och peppen var total. Barnen skulle följa med oss hem efter volleybollsträningen som är på fredagar till klockan 18. Ner från gympasalen (som ligger en bit upp på berget) rumlade sen ett tiotal barn som alla skrek "snälla får vi följa med!!!" och vad skulle vi mer än att säga "SJÄLVKLART!" så det blev helparty med 11 barn som alla var nyfikna på vad tacos var för något och det gick hem hos de allra flesta! Det var väldigt lyckat och glatt även om jag och Simone fick stå upp och äta eftersom stolarna inte räckte till och vi mest agerade kökspersonal än fick någon slags fredagsmys. Men det var det värt - det känns så viktigt att barnen får komma in i gruppen här så då får man tåla att äta en taco över diskbänken haha. Efter lite sovmorgon på lördagen lämpade vi över barnen till svärmor och tog vespan upp på berget och till landet som grott igen något otroligt. Efter Simones panikångestattack och efter att svärmor blivit pigg igen så har hon velat ta hand om landet och åkt upp och skördat osv - men det har kanske inte blivit så mycket mer gjort än skördat så nu har vi lite att röja jag och Simo. Men vi gillar en utmaning (om ni inte märkt det tidigare haha). Här kan ni se hur landet såg ut före anstormningen av gräs i alla former. Full mundering och verktyg! Själv tog jag till manuellt arbete och skrotade efter en stund även handverktyget (vad heter nu en sån här "lie"?) och bara drog upp ogräset med händerna. De mesta arterna lossnade enkelt vilket ju ger en otroligt skön känsla - tänk tvärtemot en jobbig maskros liksom. Så även om det tog längre tid för mig tror jag "mitt" område kommer bestå bättre eftersom jag fick upp rötterna och inte bara slog av gräset. Poäng till mig! Men, vi är långt ifrån klara utan behöver åka upp igen i veckan och fortsätta. Oliverna är redo att plockas och pressas till olja! Något som svärfar gjort tidigare men den här vändan får hans vänner ställa upp! Efter slit blev det bad! Underbart! En lyxig sak som vi sällan eller aldrig har möjlighet att göra i Stockholm är att luncha eller gör något kul på helgen bara jag och Simone. Det är tusen gånger enklare här förstås. Så medan barnen åt med nonno och nonna så åt vi en lättare lunch i solen och njöt av fint samtal och planering att kommande utflykter! På eftermiddagen och kvällen hade Essie beställt "mamma-dotter-dejt" så det är ju bara att tack och ta emot! Vi bestämde oss för att lämna byn och tog båten till Manarola! Här gick vi en sväng och beundrade utsikten innan vi hittade ett ställe där vi åt och delade på spagetti vongole och fritto misti. Vi hade en väldigt mysig kväll tillsammans och när vi tagit tåget hem mötte vi Simo och Rocco i lekparken för lite spring innan vi gick hem till sängen! Sen var det söndag och vi startade väldigt lugnt. Jag hade rejäl träningsvärk i baksidan av låren pga min ställning vid ogräs-plocket och unnade mig att ligga kvar i sängen en stund och läsa bok! Till lunch hade gänget vid Stella Marina bjudit in till lunch-grill och stängning av säsongen. Även om det fortfarande är en hel del turister här så är det väldigt få som är här för sol och bad utan mer för hike/cykling/mat/vin och därmed har strandbarerna börjat stänga igen. Sandro drog igång grillen och alla hjälpte till att fixa. Ihopbuntade solbäddar - inget säger off season mer än det. Oktober har varit otroligt här nere. Sol och varmt varje dag och det känns extra speciellt för oss såklart som är mer vana vid regn och rusk i oktober. Efter lunch var det dags för lekar på stranden. Här hade man stakat upp planen för "biglie" en lek där man ska flicka runt en boll hela banan runt - kommer man utanför banan så får man börja om. Varje familj hade varsin boll. Vi ledde til en början men eftersom Simone hamnat utanför banan två gånger så slutade vi till slut på sista plats. Oh well, det kanske inte bara var Simones fel.... Kul var det och svettigt blev det (kanske för att jag hade klätt mig i svarta jeans och tröja när det var 20 grader och stekande sol, men men) Efter sex-sju timmar på stranden med otroligt härligt sällskap, glada barn och mycket lek så vandrade vi hemåt när solen gick ner bakom bergen - trötta, nöjda och inte alls sugna på måndag och väckarklocka. Tack Monterosso för en otrolig helg - vi känner oss väldigt bortskämda!Hoppas ni alla får en fin start på veckan!
