Jag hade frågestund på insta häromdagen och temat var synen på barn här i Italien. Det är så kul när ni har frågor och är så intresserade av livet här. Jag tänkte att jag delar med mig av svaren här också och utvecklar en del tankegångar lite djupare. Ovan: En av de första sakerna som slog mig när jag kom hit var just hur ALLA älskade barn, även typ tonåringar som man tänker ska vara helt ointresserade lyser upp när ett barn kommer. Det är också så fint hur alla kallar varandra för "amore" eller "tresoro" alltså typ hjärtat/skatten oavsett om det är ens egna barn eller inte. Det här med integritet har ju inte kommit hit direkt - ett barn ska ge en puss/kram/hälsa om någon vill ha det annars är man ett otrevligt barn typ. Tillägg är att man har valet om ens barn ska läsa religion i skolan eller ej. Essie läser inte religion vilket kändes som ett viktigt beslut inför att vi kom hit men i efterhand så hade det ändå känts helt okej om hon varit med och fått lära sig lite om katolicismen även om vi är av övertygelsen att det är viktigt att lära sig om alla världsreligionerna och inte bara en inriktning och eftersom Simone helt tagit avstånd från just den katolska kyrkan så valde vi att skippa. Barnaga förekommer även om det är väldigt sällsynt att se öppet. Sedan jag kom hit för cirka tio år sen har jag sett det två gånger - och då har det varit en förälder som daskat ett "olydigt" barn på rumpan. Jag tror dessvärre det är vanligare att det sker örfilar och värre på hemmaplan eftersom det är LAGLIGT att aga sina barn hemma men inte offentligt - hej sjuka värld. Så det är såklart supersvårt att veta hur vanligt det är men man kan ju ana... Snart blir det ny frågestund på Insta och då blir nog temat "synen på de äldre" - ett efterfrågat tema!
