Jag har ju för sjutton glömt att berätta - vi ska flytta till Italien!! Eller i alla fall testa ett år. Så sjukt. Vi har ju pratat om detta ända sedan vi fick barn att "någon gång ska vi göra det" och på senare tid har det också blivit "vi gör det innan Rocco börjar skolan" - det har gjort att det inte känts som en så stor grej men när jag plötsligt nämnde det hela på instagram för någon vecka sedan så märkte vi på folks reaktion att det VISST ÄR EN STOR GREJ! Och det stämmer ju! Det är det ju faktiskt. Här har jag svarat på en hel del frågor om varför, hur och när och så vidare. Men jag tänker att jag kommer trappa upp för-infon kring den stora resan här under våren. Det är ju mycket som ska fixas och grejas med och ni får såklart vara med hela vägen. Men som grund för hela utbytesåret är ju såklart att Simone kommer från Italien och i och med det har vi alltid haft en tanke i bakhuvudet att någon gång måste vi ju prova på att bo där. Så det blir ett år i Simos hemby Monterosso. Barnen ska gå i förskola och skola där - samma skola som Simo gått i som barn. Inom mig känns det både kul och peppigt men också oroligt och stressat. Jag lider ju av FOMO - jag vill alltid vara med på allt hela tiden så det här året blir nog bra KBT för mig, jag kan inte vara med helt enkelt men det kommer bli en utmaning. Jag känner också oro för barnen, hur ska det gå för dem? Hur kommer det funkar när vi kommer tillbaka, kommer Essie få komma tillbaka till sin klass eller börja ny. Ni vet, mammaoron drar iväg. Men, det jag vet är att det över det stora hela kommer bli bra och ett härligt äventyr för oss som familj! Eller vad säger ni - jag vet ju att det finns fler här i bloggen som bott utomlands med sina familjer - ni får mer än gärna dela era tankar och tips!
