Tänkte jag skulle ge er en liten update om hur det står till i klimakterieland!Överlag mår jag väldigt mycket bättre nu - det är en enorm skillnad från förra året vid samma tid. Sen om det beror på att hormonerna lugnat ner sig något eller på jobbet jag gjort med min stresscoach det är ju svårt att avgöra. Kanske en mix. Jag känner mig i alla fall lugnare, mer stresstålig, mer tillfreds. Och det är icke trist att känna sig tillfreds och lugn alltså. Sjukt underskattade känslor.Det som är jobbigast just nu är mitt minne. Nu tänker någon säkert "jaja, men man kan inte skulle exakt allt på klimakteriet" och det kanske man kan ha rätt i men väldigt mycket ändå och dåligt minne är ett av de vanligaste symptomen och bieffekterna av just klimakteriet.Därför har en ett hederligt anteckningsblock blivit min bästa vän. Jag brukade vara 100% digital, ha allt i min dator och telefon och behövde verkligen inget analogt. Förrän nu. Jag kan liksom inte klara min dag utan att skriva och stryka i mina listor. Jag gör listor för allt - allt från att handla mat till vad som ska göras på jobbet, till vilka saker som måste planeras framåt för familjen, till saker jag inte får glömma att säga till Simone. Står det inte på min lista - ja då blir det inget med det. Ledsamt men sant.Och ja, det låter ju deppigt - ett snäpp från riktigt gammal typ. Men jag har vant mig vid mina listor så pass mycket att jag tycker att det är mysigt att skriva dem. Och framför allt - det är en oerhörd känsla att få stryka saker på sin lista. Tillfredställelsen känner inga gränser. Så nu ska jag dra ett stort streck över "bloggpost: klimakteriet" - check!En sak till dock. Jag var hos gynekolog för någon vecka sedan och då frågade hon hur jag såg på det här med fler barn och hjälp vad det gjorde ont i hjärtat ändå. Jag tänkte att jag hade kommit över det men det gör man kanske aldrig? Snyft.Och just ja - jag är också med i Klimakteriepodden och berättar min resa där!
