Nämen nu var det bra länge sedan som vi snackade om klimakteriet - eller hur!? Det beror antaligen på att mina symptom lugnat ner sig rätt rejält och jag störs inte så mycket av det hela i vardagen längre. Tror jag. För det är det här som är kruxet. Hur vet man vad som är vad? Är jag nere och trött för att jag är utschasad och kanske deprimerad eller är det hormonerna som förstör för mig? Har jag ont i ryggen för att jag skadat mig eller är det, återigen, hormonerna som lätt - har jag precis lärt mig - get problematik för ländryggen? Och det är det här som stör mig mest med hela klimakterie-grejjen. Ingen vet! Det är som att klimakteriet är ett stort svart hål av noll kunskap!?! När jag först fick veta att jag nog befann mig i tidigt klimakteriet så började jag, såklart, googla och hittade i stort sett ingen info alls. Varför undrar man ju!? Tja, antagligen för att det är en kvinnofråga och fram tills alldeles nyligen har ju exakt noll pengar gått till att forska om kvinnlig hälsa och exakt noll personer har utbildat sig för att hjälpa kvinnan genom olika faser och sjukdomar. Okej, något orättvist - klart det finns massor av eldsjälar som vigt sitt liv till detta ämne men dessvärre får de sällan den cred eller det lyft de förtjänar så tack alla ni dolda hjältinnor! HUR SOM - läget idag för mig är rätt stabilt. Jag har en blödning kanske var tredje månad som ju, ni förstår, kommer högst oväntat och när en minst behöver den. Förutom det så slipper jag numera (hoppas aldrig de kommer tillbaka) de otroligt läskiga "hot flashes" som liksom tar över ens kropp på en sekund och gör att man inte. står. ut. Tack och lov varade de för mig kanske högst några månader men varje gång var det lika läskigt och obehagligt. Sen är det det här med nedstämdheten som jag ibland känt - eller nedstämd är fel ord - men liksom, inte glad. Och där är det ju stört omöjligt att veta om det beror på en långvarig stress och press som jag lagt på mig själv eller om det helt enkelt är en hormonell förändring. Hur som, det arbete jag gör med Nicole gör oavsett vilket nytta och är bra i längden hur det nu än är. En annan VÄLDIGT intressant sak uppkom i diskussion med en Fellow Klimakterie Warrior ( FKW - startade jag precis en klubb nu? ) som nämnde att hon hade så in i helsickes ont i ryggen. VA!?! skrek jag, har du? Är det ländryggen? Ja! Är det svårt att vända dig om i sängen utan att skrika rakt ut? Ja! Vi hade exakt samma symptom och när jag googlade på just detta fenomen visade en studie att över 80% av alla som går igenom klimakteriet har en problematik med ländryggen. Vaffan liksom...hur kan inte den kunskapen vara mer utbredd? Här har jag varit hos allsköns specialister, inte en enda har ens tagit upp klimakteriet eller något ens i närheten som möjlig orsak. Ok, jag vet fortfarande inte att det är så men det skulle kunna vara så att klimakteriet är en bov även här. Så. Fram för att prata mer om det här eller hur!? Fan vad skönt om alla ni som inte kommit dit jag är än ska slippa känna "WHAT!?!?" om exakt allting och jag tänker att ju mer vi pratar om det, ju mer press vi lägger på vården om dessa ämnen - ju bättre blir det. Vill också passa på att tipsa om Klimakteriepodden som gör ett jäkla bra jobb, heja!! Just ja - har också fått frågan om jag tar någon medicin och svaret är nej - jag har helt skippat det men balanserar upp med kosttillskott som den här och när slemhinnorna varit lite extra torra har jag ätit den här som faktiskt hjälpt bra!
