Ok, så för någon vecka sedan åkte jag över bron till Lidingö för att besöka HerCare som är en privat kvinnoklinik som både har allmänmedicin men kanske är främst specialiserade på hormoner och gynekologi osv osv. Och. Det. Var. Fantastiskt. Obs jag vill verkligen göra det klart att jag tycker att det är vansinnigt och en fruktansvärd utveckling att vi i vårt land inte har den här typen av vård inom vårt "normala" vårdupplägg utan att man som kvinna är utelämnad till privata aktörer för att överhuvud taget få den hjälp vi behöver - det ÄR en skandal. För även om det är toppen att HerCare eller liknande finns så är det fanimig så jäkla dyrt att jag svor högt när jag betalade. Men jag är en av den lyckliga skaran som även om det är kännbart (mycket kännbart) för min plånbok så har jag ändå möjlighet att betala för vården och så ska det fan inte behöva vara i Sverige! Det ska vara lika för alla. Blir så upprörd, förlåt för alla svordomar, men det ÄR inte bra.Så. Nog om det.Läs också: Allt om min klimakterieresa här!Jag gick på besöket som också innefattade en omfattande analys av blodprov där man kunde se alla mina värden osv. Allt såg bra ut men det var tydligt, en gång för alla, att jag är i klimakteriet. Det visste jag redan innan som ni vet men det var ändå att få det, liksom, överbevisat. Men det som gav mig allra mest under det här besöket var att träffa en person med kunskap. En person som ställde de rätta frågorna, med kunskap nog att läsa av mina svar och komma med följdfrågor. Jag kände mig sedd och hörd. Och tack vare att läkaren kunde läsa in mina svar och se bakom svaren så fick jag mycket mer förståelse för mig själv och hur jag mått. Hur nedstämdhet, dåligt minne och allt det där som jag gått igenom är oerhört vanliga symptom och bara att få den bekräftelsen var så otroligt skön. Jag har liksom gått omkring så länge och kämpat med att få mig själv att må bättre när det liksom inte var mitt fel att jag varit låg? Den lättnaden. Underbar.Vi pratade också mycket om hormoner. Ska man medicinera eller ej? Jag har ju som jag skrivit innan varit rätt för syntetiska hormoner - varför har då inte min gynekolog berättat att det finns bio-hormoner som inte alls har samma egenskaper som de syntetiska? Ja, jag fick så mycket ny kunskap och det kändes, om än inte peppigt, så i alla fall hoppingivande. Nästa steg är nu gynekologbesök med ultraljud för att gå igenom tutti igen. Och bara det - att man blir ordentligt undersökt och att man får allt förklarat i lugn och ro. En HEL timma fick jag med läkaren och inte bara en snabb kvart.Jag fick dessutom världens bästa tips och det är undersköterskorna på vårdcentralen som ofta kan hjälpa till med blodprover och annat och det går oftast snabbare att få tid hos dem än hos läkaren. Så boka undersköterska-tider!! De är grymma!Och - återigen hej sveriges regering - se till att kvinnohälsa också kommer upp på agendan för vården! Ville också dela med ovan "tavla" som satt på väggen - tänk om hela vården vore uppbyggd på det här sättet - för alla!
