Jamen så, vi var ju på Nyhetsmorgon för att prata klimakteriet i helgen. Man kan kolla lite på inslaget här! Det vi tillsammans pratade om var behandling och det är ju något jag tidigare inte gjort eftersom min dåvarande gynekolog bad mig googla och kolla lite hur jag ville göra. Paus för suck. Därför gjorde jag ingenting alls, för jag förstod inte att jag kanske borde. Dessutom hade fick jag svaret av min gynekolog när jag frågade om riskerna för bröstcancer kopplade till de mediciner som jag då googlat mig till fick svaret "ja, det finns en risk" så kände jag att nä, det kändes ju inte så kul...När jag för ett halvårs sen träffade folk som på riktigt kan det här med kvinnliga könshormoner så har jag faktiskt för ca en månad sedan börjat med en behandling. Jag fick veta att det i min åldersgrupp inte finns någon förhöjd risk för cancer och att det numera finns olika typer av mediciner att prova. Så därför känner jag mig numera mer trygg med att behandla mig för tidigt klimakteriet eftersom det är en rubbning i min kropp som behöver hjälp att stabiliseras fram till en mer "klimakteriell" ålder. Så, nu testar jag Lanzetto som är en östrogenspray och i kombination med biodynamisk progesteron. Jag tycker sprayen är en enkel att använda och den funkar fint för mig. Än så länge märker jag ingen direkt skillnad i mitt mående men det känns spontant som att min "värsta tid" rent symptommässigt är över och jag har landat i en lugnare tid hormonellt - hoppas jag. Jag ser medicineringen som en långsiktig hjälp mot hjärt/kärlsjukdomar och benskörhet.Men, såklart, det svåra är fortfarande att veta helt säkert. Forskningen är ju inte direkt översvallande när det gäller kvinnokroppen och det känns verkligen tufft att välja mellan pest eller kolera - inte medicinera sig och riskera si och så, eller medicinera sig och riskera si och så. Puh!Hur har du gjort?
