Hur går det med klimakteriet frågar ni då och då, så jag tänkte det var dags för en update! Först och främst är det ju numera bara så härligt hur öppet vi (nästan) alla pratar kring det här ämnet, hur vi höjt våra röster, hur samhället äntligen lyssnat och hur Socialstyrelsen nu klarlagt en plan för hur vården ska bli bättre på att hantera klimakterier/menopaus. Det är faktiskt otroligt och det visar att vi kan förändra saker, stort och smått! När jag kom i förklimakteriet/perimenopaus fanns liksom inget av detta - det fanns ingen plan och ingen pratade om det. På fyra år har det hänt mycket - så heja oss! Hur mår jag nu då!? För att kartlägga så är jag nu i postmenopaus. Det vill säga det man "är i" efter att perimenopaus har övergått i menopaus och när man sen gått 12 månader i sträck utan blödning så är man då "ute på andra sidan" så att säga med postmenopaus. Det markerar också det definitiva slutet på den reproduktiva perioden. Det betyder inte att alla symptom är borta, det kan betyda att symptomen blir svagare men det kan också betyda att helt nya tillkommer. Så det är som en kul suprise helt enkelt. Läs gärna också: alla mina inlägg om klimakterietSjälv är jag just nu i fas hormonellt, känns det som - och det mycket för, tror jag, att jag sedan i sommar övergått till österogen i tablettform. Min gynekolog tog upprepade prover på mig där vi ändrade dosen fram och tillbaka med gelen jag då hade eftersom hon tyckte att jag låg lågt till på österogenet i kroppen men till slut så valde vi att prova tablettform eftersom det verkade som om min kropp inte tog upp gelen som den borde. När jag väl började med tabletterna och tog prover igen så hade österogen-nivån hamnat på en bra nivå. Samtidigt upplevde jag att min eneginivå och allmänna mentala mående förbättrats avsevärt MEN detta inföll också samtidigt som sommarlov + flytt till Italien så vad som är hönan och ägget här är svårt att avgöra. Jag upplever kroppen som starkare än på länge och jag känner mig gladare än på länge. Återigen, stressfritt liv i Italien och sol påverkar stort på båda dessa ämnen men jag är också övetygad om att hormonbalansen gör sitt. Jag har fått rekommenderat av min gynekolog att fortsätta med hormonbehandling fram tills jag är runt 50 år, detta eftersom kvinnor som hamnar i klimakteriet före 45 års ålder (jag var ju till och med under 40) löper särskild tisk för benskörhet och hjärt-kärlsjukdomar om man går utan behandling. Detta enligt den relativt lilla forskning som finns. Det är roligt att så många vänder sig till mig för att ställa frågor om klimakteriet - roligt för att ni känner förtroende för mig men också ledsamt att vården inte informerar bättre än att vi kvinnor måste vända oss till någon som mig som ju är icke-medicinsk kunnig och absolut ingen expert även om jag såklart lärt mig en hel del genom det här engagemanget. Hur som - det jag vill säga med det är att det är bara att höra av er, här i bloggen eller via dm på insta om ni har frågor eller behöver stöttning. Och - här finns massor av stöttning och snack om ämnet, det bästa är ju när kvinnor delar med sig och vi alla känner oss mindre ensamma, eller hur!?
