Ja, det var ju lite typiskt att just en man sagt detta bra:iga citat eftersom jag ville lyfta fram vad vi tjejer, flickor, kvinnor och tanter säger, gör och är. Men, men nu var det ju ett himlans bra citat så det fick vara med ändå. Det finns ju ändå en del män som säger vettiga saker då och då, även om det är sällan, höhö. Obs ironi. I alla fall, det jag klurat på en tid är hur vi använder oss av uttrycken "var mer som en man" och "hon är så tjejjig" och liknande och hur de formar hela vårt samhälle. Att "vara som en man" innebär i stort sett alltid att man ska vara tuff, stark, stänga inne känslor, orka, vara fokuserad, jobba hårt, inte vika ner sig och alltid anta en utmaning. Utmaningen ligger sen också oftast i att bevisa sig stark, kaxig och häftig. Ganska osköna egenskaper. Ändå uppmanas många, både pojkar och flickor och män att "vara en man". Att vara "tjejjig" å andra sidan kännetecknas ofta att vara mjuk, snäll, fnittrig, gilla fina saker, gråta. Något mer ödmjuka egenskaper helt enkelt. Ändå anses det mer "fult" och svagt att vara tjejjig. Så snedvridet. Jag har tänkt mycket på det här genom mitt liv - jag har alltid varit något av en pojkflicka, spelat fotboll, lekt med både pojkar och flickor, gillat att sporta och utmana kroppen och aldrig lekt med dockor. Egentligen är jag nog ingen pojkflicka utan en flicka som gillar olika saker, precis som alla barn. I alla fall. När jag var mindre och ville spela fotboll så var det tydligt att det var pojkarnas arena, det spelade ingen roll hur duktiga vi tjejer var - en del av oss till och med bättre än våra jämnåriga pojk-kompisar, det fanns alltid ledare som tydligt visade att tjejer inte hade något på en plan att göra. Det gjorde ju såklart att jag redan tidigt önskade att jag var mer "som en pojke", ibland till och med önskade jag att VAR en pojke. Då skulle jag också få träna på de bästa tiderna och få spela från start. (fram till jag var 14 år spelade jag med killarna pga uppvuxen på liten ort). Läs gärna också: När blev det PK att vara anti-rasist? I vuxen ålder har jag kommit på mig själv att ge rådet "vi borde agera mer som män" både till mig själv och vänner. Ofta har det rådet kommit upp när det är dags att löneförhandla, när det är dags att göra slut på förhållanden, på jobbmöten - egentligen alla tillfällen där man "bör ta för sig". Och visst, i en löneförhandling kan det såklart vara bra att kunna slå sig för bröstet, visa sig stark och viktig. Kort sagt, "vara som en man" (ja, ja inte alla män osv, vi har fattat det. Inte alla kvinnor heller för den delen - bara så ni vet). Men, allt fler debatter i samhället går åt att kvinnor bör "vara mer som män". Flickor måste bli tuffare, de måste ta för sig mer i klassrummen, de måste skrika mer, kvinnor måste slå tillbaka, de måste vässa armbågarna, de måste tuffa till sig. REALLY undrar jag! REALLY!?!? Är det ett sånt samhälle vi vill ha? Ett samhälle där ALLA är tuffa, skrikiga och allmänt hårda människor? Är det bättre att flickor och kvinnor ändrar sig än att pojkar och män lär sig att inte skrika, slåss och vara hårda och tuffa? Har vi inte hamnat helt fel i tänket då? Det kan jämföras med det sätt som många samhällsinstanser utbildar flickor och tjejer i hur de inte ska bli våldtagna istället för att jobba med dem som våldtar...just saying.. Jag längtar efter en dag då både "var mer som en man" och "hon är så tjejjig" är utrotade uttryck och att vi istället lär oss att vara "mer som en människa" med alla lager som en människa, oavsett kön eller könstillhörighet, har. En man är inte bara de där hårda sakerna, många män har inget av de där hårda lagren. En kvinna är inte bara mjuk och snäll, en kvinna och en flicka har tusen olika lager. Dessutom föder många kvinnor barn - tuffare än alla män på jorden. Allt det där vet ju du redan - men jag tror att vi alla måste tänka till lite extra innan vi talar eller uppmanar någon att vara något. Man MÅSTE inte vara NÅGOT alls. Att befästa gamla invanda egenskaper gör att många, kanske framför allt unga män, fängslas i något de varken vill eller kan vara. Flickor och kvinnor slås ner och hålls tillbaka på grund av gammal skit som "tjejer kan inte...". Jag trodde i min naiva värld att uttryck som "tjejer kan inte..." inte längre fanns. Så många kvinnor och tjejer har ju bevisat att vi kan göra allt, precis som pojkar och män. ÄNDÅ hörs det redan i förskolan att tjejer inte kan si eller så. Var kommer det ifrån? Vad är det vi lär våra barn? Det måste få ett slut. För allas skull och för ett snällare, roligare och bättre samhälle! Ps: om du missat den innan så är den här kampanjen så himla bra!