Vi är många som INTE är rasister. Tack och lov. Men vi är också många som INTE säger ifrån, som inte står upp, som inte är antirasister. Och det finns en stor skillnad i det. Enorm faktiskt. Om du är vit - försök tänka dig in i att inte vara det. Jag vet, det är kanske inte superlätt men jag tror och hoppas ändå att de flesta har empati nog att kunna föreställa sig hur det är att inte ha de privilegier som jag själv upplever som vit. Texten ovan symboliserar verkligheten. Är du svart så kan du inte känna dig helt trygg någonstans egentligen. I Sverige är det kanske inte så illa att du riskerar att bli mördad så fort du går utanför huset men du känner ständigt en oro över att bli påhoppad, att någon ska verbalt anmärka på något, blickarna, misstänksamheten. För att du har en annan hudfärg. Hur SJUKT är inte det!? Jag vet att många vita känner att de inte vet vad de ska säga, att de är rädda för att uttrycka sig fel, att de inte vill ta över någon annans kamp. Men snälla nån, svarta människor MÖRDAS av poliser för att de är just svarta. Då kan väl vi vita komma över vår lilla osäkerhet och stå upp och säga ifrån!?! “If you are neutral in situations of injustice, you have chosen the side of the oppressor.” - Desmond Tutu Citatet säger allt. Om du inte säger ifrån så har du valt sida med rasisterna. Om du känner att du inte har tillräckligt bra koll, så utbilda dig! Följ till exempel @svarthistoria på instagram, lyssna på podden Raseriet eller googla Black Lives Matter. Det är inte svårare än så. 1992 blev det våldsamma upplopp i Los Angeles efter att fyra vita poliser friades från att ha bestialiskt arresterat och slagit Rodney King sönder och samman. 63 personer dog i upploppen. Nu är vi där igen i USA. Ingenting har hänt sedan 1992 för att förbättra livet för de svarta i det stora landet och i världen. Kanske är det till och med värre nu med en president som mer än någon annan gör skillnad på svarta och vita. Man finner inga ord när man ser hur han uttalar sig om två liknande händelser: ...eller hur polisen agerar i liknande situationer: Det ÄR hjärtskärande och det ÄR svårt. Men vi får inte vända våra medsystrar och medbröder ryggen och hävda att "jag är vit och kan inte förstå" - vi måste stå upp, kämpa sida vid sida och säga ifrån! I det lilla och i det stora.
