För exakt ett år sedan fyllde jag 40 år och kom hem mitt i natten med det här leendet på mina läppar efter en rejäl tjejmiddag med dans hela natten! Då var jag peppad - jag hade tre olika fester och blev dessutom överraskad på tre olika sätt, jag blev medbjuden på två olika resor och det var ett år av ständigt firande. I år känns det inte riktigt lika taggat. Jag känner mig mer dödlig än någonsin i det att jag insett att har nu VERKLIGEN inte blir yngre och piggare utan tvärtom.... En vis kvinna sa en gång att det är ingen mening att ha ålderskris för alternativet är så mycket värre och det är ju 100% sant men i år känns det bara inte riktigt lika kul. Jag hoppas att jag under dagen ska känna mig lite lättare och mer upprymd men just nu (skriver det här kvällen före) känner jag snarare oro i kroppen än spänning och framåtanda. Jag hoppas att det släpper men alltså - USCH vad det är läskigt med kroppens förfall ändå!? Mer om det en annan gång, nu ska jag försöka komma i kalas-mode! Grattis till mig och hej å hå!
