Välkomna till fortsättningen av "min väg till livet som det är idag" typ - del två! Vi ska nu bege oss till Kalmar och högskolan (numera universitetet) där. Som jag skrev förra veckan så skickade min bror antagningsblanketter och annat - en liten nudge i rätt riktning minst sagt, tack för det - och jag hittade programmet jag ville gå. Problemet var bara att det krävdes bra mycket bättre betyg än vad jag hade för att komma in. Jag hade gjort högskoleprovet och därmed lyckats förbättra mina chanser, om jag inte missminner mig så tror jag att jag hade 1,2 på provet vilket jag TROR vad rätt ok? Hur som - det var ändå inte tillräckligt för att komma direkt in i programmet - och här är väl enda gången som det kändes jäkla dumt att jag inte ansträngt mig liiiite lite mer i skolan under åren som gått. Hur som, man kunde också gå en omväg till programmet genom att läsa någon enstaka kurs för att tjäna in högskolepoäng. Så min journalistiska bana startade med en termin av 20 poäng Journalistik. Och så påbörjades mitt halvvuxna liv. Det var 100% spännande, 100% kul och 100% fortfarande svårt för mig att gå in helt i skolarbetet. Jag tyckte allt var intressant och kul - men min inställning att inte förta mig av pluggande hängde kvar - men, äntligen var jag på ett ställe där man faktiskt uppmuntrade analytisk förmåga, kreativitet, företagsamhet och annat som var mina styrkor. Så det gick ändå hyfsat bra för mig, tack och lov. Under tiden jag läste kursen bodde jag återigen på golvet hos min bror vilket kanske hans sambo (som läste samma program som jag ville komma in på) inte tyckte var bomben-roligt men vad ska man göra när man har en lillasyster som följer efter storebror i allt han gör? Ovan: En av många kårkvällar - här är det tjejerna som bjudit in till kareokekväll tror jag! Har inte bett om lov att få visa upp den här bilden men hoppas på samtligas okej i denna trip down memory lane. Dem i bild är Sofia som gör starka gräv på SRs Kaliber, Malin som är grym i Radiosporten, Frida som roddar Malmös kommun och Cilla som snart följer sin dröm och flyttar till Frankrike! Jessica och jag jobbade en tid på Aftonbladet tillsammans. Är lite osäker på vad Johanna och Henrik gör these days men de sjöng säkert också väldigt bra denna kväll! [caption id="attachment_1809365" align="alignnone" width="607"] Jag och Daniel leker Blue Steel-Zoolander på en av många samkväm! Hjälp vad huden var slät på den tiden och hjälp vad saker pekade uppåt och inte neråt.[/caption] När kursen började lida mot sitt slut och sommarlovet hade påbörjats hade jag fortfarande inte kommit in på programmet jag ville så på sommarlovet åkte jag hem till mor och far och "jobbade" hemma i huset och i trädgården. Mot boende, mat och omsorg målade jag halva garaget, klippte gräset, lagade mat och annat - eventuellt gjorde jag inte allt på listan som vi hade bestämt gemensamt men jag minns det i alla fall som en mysig sommar hemma. Det kan också varit så att jag körde lantbrevbäring denna sommar - jag blandar ihop åren lite. I alla fall spenderades sommaren på landet i Småland. På vinst och förlust åkte jag sen tillbaka till Kalmar och gick på uppropet fast jag inte hade kommit in, jag var nu på plats 3 i kön för programmet. Jag lallade runt och hoppades på det bästa. Två veckor in i terminen fick jag ett telefonsamtal från Anette som styrde och ställde över Medieproduktion och Journalistsik-programmet och därmed den man skulle övertyga om en plats. Hon sa då att de fått ett avhopp och att jag var välkommen in - det här var första och enda gången i mitt vuxna liv som jag gjort en kullerbytta av ren glädje. Bokstavligt talat. Eftersom jag redan hade läst 20 poäng journalistik så började min nya pluggkarriär med tre veckor ledigt. Jag minns överhuvud taget inte om jag gjorde något vettigt av den tiden eller mest njöt av att vara ledig och ha kul? Hm, antagligen det sistnämnda. Hur som lyckades jag hitta en enrummare i Kalmar centrum där jag kunde bo ett år. Det kändes mäktigt. Och skönt för storebror och hans sambo som orelaterat eller ej gjorde slut kort därefter. På en snabb månad lärde jag känna Olle, Daniel, Ellan, Magnus, Cajsa, Frida och Cilla som sen visade sig skulle bli mina absolut närmaste vänner för resten av livet. I samma veva lärde jag också känna ett helt gäng genialiska personer som jag idag ofta träffar på i jobbsammanhang här i stan. De allra flesta jobbar ju med journalistik och media på något sätt så varenda produktion du hör eller ser innehåller Kalmar-studenter, det kan jag lova! [caption id="attachment_1809367" align="alignnone" width="609"] Efterfest var det gott om - här med bland annat Christina Nordhanger som flera år senare skulle bli utsedd till Sveriges roligaste kvinna, heja heja! Här spelar hon lufttrummor, naturligtvis.[/caption] Hur som. Skolan var otrolig. För första gången i mitt liv fick jag lära mig något som 100% kändes rätt i hela mig. Jag och klasskompisarna levde på skolan i perioder då vi var som mest kreativa med produktionsuppgifter så som att skapa musikvideos, kortfilmer, radioprogram och Studenttidningen som jag för övrigt blev chefredaktör för. När det var dags att gå sista året i skolan så fick man välja mellan praktik, radioprojektet och tv-projektet. Jag valde tv-projektet vilket innebar att skapa en tv-produktion för Svt Ung, alltså ett tv-program för unga som skulle sändas på RIKTIGA tv. Helt galet häftigt ändå? Jag blev producent för hela produktionen tillsammans med Emma och vi hade så sinnessjukt kul. Jag tror inte vi insåg allvaret i det hela men det blev riktig bra om jag får säga det själv. "Vice Versa" kallades programmet och måste ha sänts någon gång år 2005 tror jag. Hur som vi fick 8 ungdomar att byta sport med varandra. Så någon som sysslade med simhopp bytte för en vecka med någon som höll på med fäktning och så fick de bo hos varandras familjer och träna inför ett uppträdande och några utmaningar som de skulle klara. Jag måste fanken säga att det blev riktigt bra! Letar igenom Svts arkiv och det verkar inte gå att finna någonstans tyvärr, men jag har master tapen någonstans - eh, hoppas jag! I all fall, det som var så mäktigt med högskolan var just detta - att få göra saker i skarpt läge, vi fick göra och pitcha radioinslag till SR, vi fick testa att göra tidning som folk faktiskt läste osv. Det gjorde ju att man lärde sig något enormt av att gå in för en uppgift, fullfölja och leverera väl. Såklart hade vi prov, uppsatser och allt annat som hör till men detta var den riktigt skolan som förberedde oss otroligt bra för yrkeslivet. [caption id="attachment_1809368" align="alignnone" width="602"] Med några av the main crew: Magnus som numera gör fantastiskt roliga barnprogram på Svt, senast Piñata, Cajsa som ju är direktör på SR och så jag då. Här var vi på Hultsfred och levde livet.[/caption] Förutom att jag älskade att vara i skolan och verkligen kände att jag hittat rätt så hittade jag rätt också i vänskapen. Och det är väl något som är rätt talande för just utbildningar som man valt själv, oftast hamnar man med likasinnade människor som man har mycket gemensamt med. Det blir, förhoppningsvis, en bra match och så var det för mig. Jag träffade de här personerna som jag från den dagen haft vid min sida i alla lägen. Och som man älskade studentlivet!? Jag kan inte tänka mig någon annan tid i livet som var så härlig som den här - dels fick du plugga det du verkligen själv hade valt, dels kunde man ju ha hela dagar ledigt eftersom kursen var utformad så och då kunde man ju bara umgås hela, hela tiden, fika, skratta, mysa och planera saker om det framtida livet. Dels bodde man ju gärna ihop. Jag har bott med Cilla, Frida, Malin, Sofia, en tysk Erasmus-student och några till - och känslan av att aldrig behöva vara ensam var så fantastisk tycker jag. Att leva i kollektiv, det var verkligen något för mig. Jag uppskattade SÅ att det alltid fanns någon som ville kolla på Vänner, som ville gå morgonpromenad, någon att prata om killar med, någon att skratta med. Det var fan allt tycker jag. Vad mer kan man säga om denna stora tid i livet? Hm, ja men det hela handlade ju såklart också om vad man ville bli sen. Jag hade siktet inställt på att bli sportjournalist, jag ville åka till de stora arenorna och rapportera från fotbolls-VM och OS. Därför såg jag också Aftonbladet och Sportbladet som den absoluta drömplatsen att jobba på. Och ska man säga något illa om utbildningen jag gick så var det inställningen kring media i stort. Världen var indelad i fin-media och ful-media. Fint, ja det var att jobba på SR/SVT/Lokaltidningen. Fult var att jobba på kvällspress och riktigt jäkla fult ja det var att jobba på reklamradio eller typ TV3. Väldigt snäv syn på världen med andra ord. Obs, jag kan förstå och ha respekt för den synvinkeln också, public service är något av det viktigaste vi har. Men - därmed behöver det inte innebära skräp att jobba någon annanstans. Men, att drömma om att jobba på Aftonbladet fick jag hålla lite för mig själv eftersom gängse inställning var "ha, om jag fick ett sommarvikariat på AB skulle jag tacka nej direkt" som någon klasskamrat sa. Hjälp liksom. Jag var då inte stark nog att stå för mina egna åsikter i allt utan skickade in min ansökan och hoppades på det bästa. Vad som sen hände - ja, det tar vi nästa vecka!
