Hörrni efter JÄDRA många inlägg med klag/nedstämdhet/kroppsproblematik kommer här äntligen lite positiv vibe. Ni som varit med ett tag vet ju att jag normalt sett är miss glaset-halv-fullt men senaste året har ju varit tufft minst sagt. Och först nu har jag insett hur mycket gravidhormonerna spelat in. Jag har känt mig så himla låg, trott att jag varit deprimerad, trött, inte sugen på något av livets roliga. Bara känt mig missförstådd och ledsen. Sen fick jag skrapningen och missfallet som egentligen skedde för flera månader sedan var äntligen slut. Äntligen kunde min kropp återgå till "normalläge" utan gravidhormoner och annat som störde balansen och nu känner jag igen mig själv. Jag är piggare, gladare, blir inte nedslagen av småsaker, känner sug efter att hitta på saker, mer energi på jobbet, mer intresse för omvärlden i stort. Jag känner mig utvilad på morgonen, jag har energi kvar när barnen gått och lagt sig. Det är en otrolig skillnad och en otrolig känsla. Jag känner liksom glädje bara av att skriva det här inlägget - bara det. Solen gör säkert sitt till också för pigghetskänslan men åh, jag är så jäkla LÄTTAD över att kunna tillskriva hormonerna en hel del av del jag känt och burit på. Det är ju så svårt att veta skillnad eller veta vad saker beror på, man känner ju det man känner liksom. Så det känns så otroligt skönt att återigen börja känna igen sig själv och att kunna svara "det är bara bra" på frågan "hur är läget" och verkligen mena det. Hoppas ni alla har en fin torsdag och TACK för att ni är så fina, peppiga, hjälpsamma och härliga. KRAM!
