...ändå måste jag skriva något. Jag är så jävla arg och ledsen och helt ärligt uppgiven. Hur kan vi fortfarande inte ha politiker som helt skiter i om halva befolkningen (plus alla barn) blir ihjälslagna på öppen gata eller i sina hem. För fram till och med idag har man faktiskt skitit blankt i det. Även om man har gjort en del saker, lagt en del av budgeten på lite åtgärder här och där så har man inte tagit tag i det här på RIKTIGT. Det kan fan ingen säga att man har. Nu, när vi kvinnor fått nog och protesterar (Kvinnostrejk på fredag hörrni) - NU börjar politikerna höja rösten om att kvinnors liv kanske faktiskt kan vara värda att rädda. Och absolut, bättre sent än aldrig - men fortfarande, varför så trögstartade? Ni är politiker - ni är valda av oss för att GÖRA saker - så gör ert jobb och rädda våra liv! Många frågar mig vad man kan göra åt den här skiten! Och ja, det är inte alltid lätt att komma med konstruktiva förslag - men en ska ALLA kan göra är att skriva på det här uppropet där vi kräver en kriskommission för kvinnors utsatthet i alla samhällsområden - här är länk till uppropet! Det man också kan göra är att dela dels uppropet, dels dina tankar om ämnet i sociala medier. Det gör skillnad. Det gör verkligen det. När man mobiliserar, både på gator och torg OCH på nätet, så får politiker upp ögonen på det - man kan inte ignorera oss om vi blir tillräckligt många. Så dela, skrik, låt dem höra oss! Sen kan man också skriva ett mail till politikerna direkt - deras mailadresser finns på nätet, det är bara att googla - spamma våra politiker med uppmaning om att ta tag i problemet och inte bara prata om det. Sen - naturligtvis - är du förälder: prata med dina barn om integritet, samtycke och respekt - det är där allt börjar. Och - våga vara den där "jobbiga" som säger till på fikarasten när någon drar ett sexistiskt skämt - ok, ett skämt dödar inte - men det eldar på ett kvinnoförakt som i sin tur dödar. Och naturligtvis ringa polisen om man ser eller hör något - läs gärna med på Huskurage hur man bör agera och uppmana din hyresvärd att gå med i Huskurage! DU kan göra skillnad. Lånar fler och bättre ord från min förebild Nina Rung: Var är nollvisionen? ⚫️ Fem mördade kvinnor på tre veckor. Där verkar också en gräns gå för många. Trots att fem mördade kvinnor på lika många månader är vad vi är vana att se. Utan att partiledarsamtal eller åtgärdsprogram inleds. Jag har svårt att förlika mig med att det finns ett ”intresse” för frågan nu och att det därför är nu det kommer politiska förslag. Förslag som vi väntat på i åratal. Visst är det också märkligt att lagstiftning på just området mäns våld mot kvinnor tar sådan tid när både pandemilag och terrorlagstiftning fanns på plats på en kvart? Det om något bevisar väl att det GÅR. Om viljan finns. Och kanske intresset då. Å andra sidan är det så med de här frågorna. Det är när intresse finns som förändringar kan ske. Lilla hjärtat var inte första (eller sista) barnet som dog av vanvård och misshandel. Men plötsligt med ”folkets intresse” så fanns både utredningar och lagförslag på plats. Och det är så mycket av förändring skett. Små små steg följt av ett stort hopp. Nu är det upp till bevis. Kunskapen finns. Utredningarna har gjorts. Nu behövs modiga, progressiva förslag som visar att kvinnors liv är lika mycket värda som mäns liv. Det har vi inte sett hittills. Låt oss hoppas att den rättmätiga ilskan, frustrationen och engagemanget som bubblar nu leder till varaktig förändring. Allt annat är att fortsätta sätta kvinnors liv på spel. Nina Rung Läs gärna Aftonbladets granskning som skett under tio år - om kvinnorna, barnen som blev kvar och männen som dödar.
