Man tror ju att man fixar allt? Visst är det? En kör på. Eller JAG kör på. Gör, gör, gör. Fixar, fixar, fixar. Allt är kul. Allt går bra. Jajemen, vi löser det. Det funkar.Tills det inte gör det längre. Hjälp. Jag fick en knock av kroppen. Först trodde jag: hjärntumör, absolut, så måste det vara. Jag har ont i huvudet och det har jag aldrig. Alltså måste jag fått en tumör. Jaha, hur ska vi lösa det här nu då? Hur bokar man tid för en hjärnröntgen? Jag ringde vårdcentralen. Läkaren tyckte jag kunde vänta en vecka och se hur det kändes. Så dumt. Jag har ju haft ont i tre veckor, en tumör försvinner ju inte bara för att man vill det?Så trillade kristallerna i örat ur också. Hm, är det ett tumör-symptom? Kanske. Och så började mina käkar spännas på något konstigt sätt, trots att de inte var spända? De låstes liksom. Men tumörer kan ju slå ut det mesta väl?Tur i all otur då att jag hade en tid bokad med min stresscoach Nicole - som så väldigt ömt frågade mig efter att jag hade pladdrat på i några minuter om vad det var som orsakade min huvudvärk (tumören, fel linser etc etc) - "jag vill inte på något sätt påstå att det du känner inte handlar om en tumör eller fel linser men jag bara ställer frågan, har det varit lite mycket på senaste tiden" varpå jag först svarade att nehej det tror jag verkligen inte, jag har ju alltid mycket? Men efter ett tag började det sjunka in... Birth inspiration day, Liveloppis på kvällarna, flytt till Italien osv osv... saker som jag absolut inte tänkt påverkat mig negativt men eftersom de ändå tillför viss stress ändå gör det, trots att de i sig är positiva. Lägg därtill krig, klimatkris, högkonjunktur och annat skit...Så jag fick helt enkelt erkänna för mig själv att ja, du är bra på att köra på men du är mindre bra på återhämtning. När käkarna kändes som tunga blyklaffar på sidorna var det något som inte riktigt fick plats därimellan - nämligen mitt egna välmående.Hur gör vi nu då? Kan man bara ställa in allt och gå och lägga sig. Hm, ja egentligen men jag hoppas också kunna lära mig att skära ner, fokusera om, ta pauser däremellan, vårda mig själv. I helgen gick det bra. Jag kände mig lugn, käkarna slappnade av och på söndagen kände jag mig utvilad. Men nu på måndagen när jag skriver det här känner jag hur käkarna spänns igen - hur pulsen går upp och hur det är svårt att inte stressa upp sig när veckan dragit igång igen. Det kan ju inte vara helg varje dag liksom. Så jag började med att styra om lite saker i schemat för att det ska bli enklare logistiskt och nästa steg är att lägga in paus mellan varje arbetsuppgift och att meditera.Har ni några bra tips på hur man säker pressen och hittar lugnet?
