En eller två kanske märkt att bloggen inte haft sin vanliga speed den här veckan... och det kan endast skyllas på februari månad! Vi brukar verkligen vara förskonade i vår familj men såklart, den som är stursk och tror att februari aldrig kommer åt oss, den får sen ligga med frossa framför öppen eld. (ett gammal djungelordspråk). Förra veckan pratade jag med Louise och sa verkligen orden "hoppas jag INTE jinxar nu men vi har otroligt få vab-dagar i vår familj". Snabbt klipp till att jag började känna mig frusen och trött i lördags morse, Rocco började bli grinig framåt lördag lunch, jag hade feber framåt lördag kväll och Rocco skrek sig illröd med 39,5 graders feber lördag natt. Influensan kom fort och hårt över oss båda. Essie lekte på som vanligt, mådde bra och jag gladdes åt att i alla fall hon fick vara. PANG. Så väckte hon mig i feberdimmorna med en perfekt landad spya. Kräksjukan. Vad är del för en djävulusisk regel som säger att det är okej med dubbla influensor va!? Nej, jag säger upp mig. Det enda som fått mig att gå insane är att italienaren ännu är frisk för om en italienare blir sjuk ja då har du en mancold utan dess like ska du veta. I alla fall. Nu är det fredag. Essie är tillbaka till det normala. Rocco nästan likaså men jag, jo jag hostar fortfarande som om lungorna vill ur min kropp och att gå uppför trappan är som att ta alla trapporna två steg i taget hela vägen upp till Empire State-toppen. Ungefär. Febern är låg, kanske är den på väg bort? Så kanske, kanske kan vi bli friska i helgen. Nej fan vänta stopp nu jinxade jag igen!!!! (någon därute som känner igen sig?)
