Hej på er kära läsare - piper in här en liten snabbis för att ge er en update - det har ju varit oerhört tyst här i bloggen i en hel vecka. Det är för att jag dels är sjukskriven och dels för att jag skadat ögat på så vis att det är stört omöjligt för mig att ens titta på en skärm. Så fort jag kollar på dator/tv/mobil så börjar ögat rinna och svida. Nu är det liiiite lite bättre idag och det känns så knas att inte säga hej till er och förklara så jag sitter här med ögonlapp och ögonmask och allt så då funkar det en liten stund. Ber på förhand ursäkt för eventuella stavfel - lite svårt att se ordentligt. Det började förra torsdagen. Det kändes som jag hade fått något i ögat, men hittade inget skräp och så vaknade jag dagen efter med otrolig smärta, rinnande öga, illröd ögonvita och svullnad. In till akuten som sen skickade mig till ögonläkare nummer 1. Ögonläkare nr sa att jag hade fått en inflammation, en STOR sådan. Gav mig droppar och salva och så skulle jag komma tillbaka dagen efter igen. Då fick jag träffa ögonläkare nummer två - som sa samma sak och bad mig fortsätta med medicinen. Tre dagar senare tillbaka igen och fick då träffa läkare nummer tre som läste högt ur min journal och då nämnde "skada". VA? sa jag. Jo, det står här att du har en skada på hornhinnan. Jaha, det är det ingen som nämnt innan. Så skada på hornhinnan var det nu. Fortsätt med medicinen plus börja med den här antibiotikan också. Kom tillbaka några dagar senare. Tillbaka igen. Kanske har du herpes i ögat? Ja, jag vet inte, you tell me! Och så fick jag medicin mot det också. Det här var i fredags och det började kännas lite lite bättre, jag kunde ha ögat öppet under större delen av dagen och jag kände mig piggare. Plötsligt på natten mellan fredag och lördag vaknar jag med pulserande öga och megasmärta. Så på lördag morgon fick jag åka in till ögonakuten igen. Eländig. Alltså jag tyckte så otroligt synd om mig själv. Kände mig så knäckt. När skulle det någonsin bli bättre!? Jag hade ögonlapp, solglasögon och keps - ändå gjorde det så SJUKT ont i ögat så fort det kom minsta ljus mot det. Ni som varit på akutmottagningar vet att det kan vara en del väntan. Det här kändes som en evighet. Till slut kom det fram en kvinna mot mig som frågade vad jag hade för nummer på kölappen, jag hade 510. Hon hade 508 och bytte sin lapp mot min så att jag skulle få komma in snabbare. Alltså där brast det - jag började hulkgråta av tacksamhet och över att det finns så fina människor i den här världen trots allt. Så TACK du person som antagligen inte läser det här men jag skickar ut tacksamheten i universum och hoppas att karma funkar. <3 Till slut kom jag in och fick träffa den bästa läkaren so far. Hon tog tid på sig, förklarade, undersökte ordentligt, tog prover. Tog HAND om. Hon tyckte att jag gick på alldeles för mycket olika mediciner, så hon tog bort en och gick ner på tempot med droppar och salvor. Back to basics. Hon trodde inte det var herpes men tog en odling. Och efter att ha dragit ner på tempot med de olika medicinerna så har det ändå blivit så pass bra att jag kan klara att skriva det här. Det finns en ljusning! Och tack och lov - det bästa - är att mormor och morfar kom upp i torsdags för att hjälpa oss handikappade här hemma och var på plats och tog hand om oss när allt var som värst. Det bakades till och med en paj på våra egna äpplen och egna vindruvor och jag kunde med hjälp av kamouflage sitta ute i solen en stund och äta. WIN!! Bloggen kommer gå lite på sparlåga den här veckan då jag är fortsatt sjukskriven men jag ska försöka göra lite instick här och där. Hoppas ni är med mig. Kram!
