Det här med kroppsnojjor, ideal och att komma till freds med sin kropp...jag har tänkt på det under stora delar av mitt vuxna liv (det är inte alltid svinskoj att arbeta i modevärlden med alla pinnsmala ideal som råder) - jag har i stort sett från att jag slutade spela fotboll i 20-årsåldern och fram tills för något år sedan alltid varit missnöjd med min kropp. Men, det är rätt intressant att jag just nu, vid 38 år, aldrig känt mig mer hemma. I det stadie av livet jag är i just nu, kroppsligen vill det säga: hängbröst, börjande rynkor, 5 grå hårstrån and counting, sämre puls, sämre fettförbränning, sämre minne. Alla tydliga tecken på åldrande, alla tydliga tecken på kroppsligt förfall ett steg i taget. Och jag stormtrivs! Jag älskar mig själv som jag aldrig gjort förut i mitt liv och det är så jävla skönt. Så sjukt skönt att bara slippa hålla på. Hålla på att oroa sig för vad andra tycker, oroa sig för att inte passa in, vara snygg, vara fel, vara tjock. Osv osv OCH SÅ VIDARE. Aldrig i mitt liv har jag poserat i baddräkt framför en kamera, gud vad skämmigt och vad ska andra tycka? Men nu kände jag bara "skit samma, jag har en fin baddräkt som jag vill tipsa andra om!" och så fick det helt enkelt bli en dagens outfit på det. Förvisso togs den för två veckor sen, men jag var tvungen att tänka över både en och femton gånger innan jag tryckte på "publicera" eftersom, ja, det här verkligen är beyond min normala comfort zone helt enkelt. Och så tänkte jag ta tillfället i akt och komma med lite tips kring det här med att bli tillfreds med sin kropp. För det första: tänk på hur mycket tid vi lägger på att kroppsnoja!? Totalt klagar vi människor ca 5 månader under vår livstid (enligt nån slags undersökning) - en hel del av det gissar jag är klag på sin egen kropp. Det är ju alldeles för mycket, visst? Tänk att du lägger typ en månad av ditt liv på att klaga på din egna kropp? Till vilken nytta? Ingen alls! Såhär känner jag numera: jag har ingen tid att nojja om min kroppen. Jag har valt att sluta med det och lägga mina tankar och tid på roligare saker. Som att bada, kolla på New Girl eller spela monopol. För det andra: tacka din kropp! Jag läste boken "Magic" och visst, den kan ibland kännas lite som en bluff men jag tycker fanimig att det ofta stämmer: tesen är nämligen, om du är tacksam så får du mer saker att vara tacksam över. Därför försöker jag tacka mig själv och min kropp varje gång jag tränat, varje gång jag känner att jag är stark, varje gång jag tycker att jag ser sjukt bra ut i en klänning, varje gång jag bara känner mig allmänt pigg. Jag tycker att det gör skillnad. Jag känner mig starkare, smalare, snyggare, friskare och bara bättre. Börja varje dag med att tacka dig själv för att du är unik och vacker precis som du är. Låter kanske larvigt, men det funkar!! Lovar! För det tredje: tänk på att alla här är retuscherade in absurdum. Låt dig inte påverkas av reklampelare, annonser i tidningarna eller bondbrudar på film. Bestäm dig för att du är smartare än så. Om du ändå vill ha förebild - ja men inspireras då av svinstarka brudar som dessa. För det fjärde: Sätt dina kroppsnojjor i perspektiv. Det är lätt att obsessa så pass mycket att det äter (haha) upp dig. Lura din hjärna genom att hitta på saker, var extra social, börja med en ny hobby, lär dig något nytt. Genom att fokusera på annat ett tag så lurar du din hjärna att glömma bort det där andra..vad var det nu för nått jag skulle oroa mig om igen!? Nä, har glömt det. För det femte: försök, försök, försök att strunta i alla dieter som det skrivs om till höger och vänster. I know, I know, jag har själv försökt både viktväktarna, GI, stenåldersdiet och allt möjligt. Men, såvida du förstås inte är sjukligt fet och på riktigt behöver hjälp så anser jag att man bara blir stressad och mår sämre av alla måsten, regler och förbud. Sunt förnuft funkar för mig. Bra mat plus bra träning håller vem som helst på en bra nivå. Sen får man ju bestämma själv vad som passar för just en själv. Nu har vi precis varit i Italien i en månad vilket innebär massor av bröd, massor av pasta, massor av pizza, massor av ost, massor av friterat, massor av vin. Och cirka noll träning. Tro fanken man går upp lite i vikt då. Men, jag känner inte längre någon anledning till panik. Nu på hemmaplan drar jag mig iväg till gymet en extra gång eller tre, försöker rensa ut med lite nyttiga sallader, omeletter och vatten och så är man hyfsat "snabbt" tillbaka på en plats där både kropp och själ mår bra. Aldrig i livet att jag skulle neka mig själv kolhydrater och gott vin bara för att följa någon tramsig diet. Det ÄR faktiskt inte så svårt att göra saker balanserat om man bara bestämmer sig. För det sjätte: skaffa barn. Eh ja, nu ska man ju inte skaffa barn bara för att komma över sina kroppsnojjor, men jag har märkt en enorm skillnad sen jag gått igenom en graviditet och sen Essie kom. Inte bara för att man får en ny respekt över vad en kropp faktiskt klarar av utan också på grund av punkt nummer ett. Vem har tid att noja över onödiga saker när man har vettigare saker (som sin dotter) att tänka på? Och just det - den fina baddräkten är från Lindex, kaftanen från Wera/Åhlens, sandalerna från Stine Goya och solglasen från Super Retro Future Följ gärna mig på Instagram! För alla mina looks klickar du här!
