Den här hösten har varit en prövningens tid. Allt från flytten hit, till svärföräldrarnas sjukdoms/skadekaos, till vår familjs långvariga sjukdomscykel, till språkutmaningar och annat. Men den största inre prövningen går jag igenom just nu. Min plan med det här året i Italien var just att få mer tid över, att hinna lyfta blicken, att fundera över: vad vill jag göra framåt. Och det är verkligen ingen lätt fråga. Och jag känner att jag just nu är inne i ett svinjobbigt vägskäls-skeende i livet. Ni vet klassikern som alla säger - när man är mitt uppe i en förändring så är det jobbigt och när man kommit ur den så undrar man varför man inte gjort förändringen tidigare. Typ så hoppas jag att det kommer bli. För just nu är det slitigt inombords. Jag har just nu äntligen tiden på min sida - på ett sätt som jag aldrig haft i Stockholm. Jag hinner i lugn och ro göra färdigt mina arbetsuppgifter och sen finns fortfarande tid över till att klura på just den där stora frågan. Av någon anledning tar jag hellre den tiden och tvättar/gör något onödigt på Pinterest/vad som helst utan att faktiskt tänka på just den där frågan. Och det är väl därför också som det känns så jobbigt - för jag har faktiskt inte den blekaste aning om vad jag vill göra? Detta samtidigt som vi är inne i en ekonomisk kris med mysiga bolån och annat härligt. Det finns tankar absolut. Kanske kan jag börja jobba deltid någonstans? Typ en välgörenhetsorganisation vore drömmen, eller bli deltidsskribet/konsult på något magasin? För jag vill inte ge upp min frihet att styra själv alltför mycket. Jag trivs med att vara egenföretagande samtidigt som jag inte gör det. Jag älskar friheten det innebär men hatar ansvaret och ensamheten. Jag saknar ett högre syfte, ett kamratskap, jag är ett flockdjur. Jag älskar enkelheten i att vara sin egen chef, möjligheten att välja själv och framför allt möjligheten i att befinna sig var som helst och ändå kunna jobba. Drömmen ligger någonstans i en second hand-butik. Att ha en fysiskt plats för Ninas Nuggets. Men vågar jag? Att ta en ekonomisk risk har aldrig legat för mig - det har alltid hållit mig tillbaka. Men drömmen lever och kanske, kanske är det det jag ska göra? Hur ska man göra för att komma fram till ett svar? ps: kavajen ovan finns här
