Herregud, jag är inte yr längre. Vilken grej. Som flera av er skrev att jag borde (tack fina ni!) så bokade jag en tid hos sjukgymnasten. Jag misstänkte ju själv att jag hade fått kristallsjukan för fy fanken vad det snurrade så fort jag tittade åt vänster, höger eller upp och ner. Så otroligt obehagligt. Så många gånger jag fick stätta mig på golvet för känslan var att nu kollapsar jag. Dessutom blev jag otroligt illamående, vilket gjorde skiten än lite jobbigare. PLUS att jag också kände mig allmänt dasssig, liksom som om jag hade smutsiga glasögon på mig hela tiden. Jag försökte ju få tid hos läkare men de vägrade ge mig tid - och i slutändan så hade jag ju kanske inte behövt någon läkare, så visst de hade rätt i det här fallet - MEN det stör mig ändå att man inte kan få en läkartid om man nu vill och känner att man behöver det? Jag är sannerligen inte den som hör av mig till vården i onödan så när man väl gör det vore det ju nice att få prata med någon som lyssnar lite. Anyways. Jag märker också att jag sedan jag fyllde fyrtio fått en lättare släng av hypokondri. Plötsligt inbillar jag mig att varenda krämpa istället är det värsta tänkbara. Till skillnad från pre-40 då jag tex kunde gå runt med ont i ryggen i ett år utan att göra något åt det. Härlig tid ändå, den där tiden man trodde man var odödlig? Jag gick alltså runt en vecka och tänkte att "tänk om.." och var på riktigt rädd att det växte något i mitt huvud som inte skulle vara där. Alltså det är fruktansvärt att få de där tankarna? Blir det än värre med åldern? Plötsligt är man i en ålder där det där värsta faktiskt kan hända - det kunde det ju innan också men det är som om det kryper närmare en på något vis? Någon som känner igen sig? I alla fall - tillbaka till yrseln. Jag kom till sjukgymnasten som sa att mina symptom var en "solklar kristallsjuka". Det kändes ju som balsam för den livrädda själen att få höra. Hon lade mig i olika ställningar, gjorde en s k Eypleys manöver. Och när jag satte mig upp så var illamåendet helt borta. Hur sjukt? Kändes som att hon gjort en trollformel och bara "hokus pokus..". Jag kände mig fortfarande lite groggy men när jag kom hem lite senare så snurrade det inte längre. Så. Jäkla. Sjukt. Kristallsjukan är alltså något så knas som att små små kristaller i innerörat glider ur sina rätta positioner och då sabbar balanssinnet - det kan ske om man slår i huvudet eller helt utan anledning alls. Det finns heller ingen anledning till att de gör som de gör, det främjar alltså inget utan bara krånglar till det. Så det enda som gäller är då att försöka få tillbaka dem i sina rätta lägen - därav de här positionerna. Tänk vad man lär sig. Hur som - ingen mer yrsel - yey!
