Host, host och välkommen till en ny vecka! För min del är den inte såååå energifylld som en skulle önskat. Jag ligger nämligen nerbäddad och känner mig lite ynklig. Det började med att jag vaknade i lördags morse och skulle säga "hej och godmorgon" till min familj men när jag pratade så hördes ingenting. Alltså verkligen ingenting, det kom ett litet väs. Så skumt. Jag tror inte jag varit med om det innan, heshet absolut, men inte en röst som är helt borta!? Weird. I alla fall så blev det lite bättre under dagen men det var ju bara att blåsa av de få saker som var planerade och stanna hemma. Och så har det varit hela helgen. Jag har hängt runt i min pyjamas och haft mysigt men tråkigt. Det har ätits pizza, kollats på the Crown (äntligen färdig!) och fotboll. Det har pusslats med barn, tittats på dem genom fönstret medan de lekt utomhus och tagits Covid-test. För jag tänkte att NU, nu har jag det garanterat - ingen röst och en aning halsont, kanske känns det lite i bröstet också (det gjorde det inte, men jag inbillade mig). Åkte för att ta ett snabbtest - detta för att så snabbt som möjligt få veta ifall vi måste hålla barnen hemma hela veckan osv. Men icke. Det var negativt. Och är inte det höjden av meningslöshet. Att bli sjuk i dessa tider och att det liksom inte är covid så att man får det gjort någon himla gång. Jag vet inte hur ni känner men det är lite terror att bara gå och vänta på det också? Givet - jag vill såklart inte bli sjuk i Corona och bli inlagd och må RIKTIGT dåligt. Men om man nu, som de flesta, bara blir lite krasslig. Ja, då kan man väl lika gärna få det gjort när man ändå är krasslig? Kanske inte helt logiskt men hoppas ni fattar vad jag menar... Krasslighet aside, det är inte så illa att jag inte kan jobba lite lugnt härifrån sängen så nu kör vi den här veckan - heja heja!
