Jag fick den roliga frågan om jag inte kunde berätta lite mer om mina tatueringar! Jag ÄLSKAR när ni läsare kommer med frågor, tankar och förslag på inlägg. Inte bara är det fantastiskt att ni faktiskt är intresserade - det gör ju dessutom mitt eget jobb otroligt mycket enklare, speciellt nu när det inte händer så särskilt mycket och jag känner att jag har noll att skriva om. Så jag tackar och tar emot för den passningen. Sen ska jag erkänna att det tagit mig lite väl lång tid mellan att jag fick frågan till att det här inlägget kommer, så ska det ju ICKE behöva vara. Lovar bättring. Men ok. Tatueringar. Ja, jag har alltid haft en fascination för hela grejen med gaddningar. Inte så att jag älskar en hel kropp full, eller att jag går på mässor och beundrar tatueringskonsten. Men, det har alltid varit något med en tatuering som gjort att jag visste att så fort jag skulle fylla 18 så skulle det bli en. Väldigt mycket emot mina föräldrars goda vilja, hehe. Så blev det då dags - jag var myndig och åkte med en kompis som redan hade en tatuering till en närliggande stad för att utmana mig själv. Jag trodde det skulle göra otroligt ont men kändes egentligen mer som en geting som aldrig ville sluta stickas. Naturligtvis gjorde jag asiatiska tecken på ena benet - japp. En tänkte kanske inte så mycket längre än att det var coolt just för tillfället och en sån sak skulle ju absolut aldrig ändras... ehmmm.. jaja. Jag hade Altavistat (google fanns ej då) fram en sida på nätet där man kunde översätta sitt eget namn till japanska. Sagt och gjort och nu har jag tre tecken på benet som eventuellt betyder Nina... Idag hade jag inte gjort den tatueringen och jag har många gånger tänkt att jag kanske skulle göra en ny tatuering över, men å andra sidan - det är väldigt sällan jag själv ser den och den stör mig inte nämnvärt. Min andra tatuering fortsätta i egoismens tecken och blev ett stort fett N på vänster handled. Jag tänkte som så att är det något här i livet som aldrig kommer ändras så är det mitt namn så det kändes som ett säkert kort. Jag valde typsnittet Helvetica av samma anledning, ett klassiskt och stilrent som aldrig kommer gå ur tiden osv. Den här tatueringen gjorde noll ont och jag har älskat den sedan dag 1. Sen kom Essie och jag ville göra något för att markera hennes födelse. Alltså skrev jag tiden hon föddes på på en lapp med min egna handstil och bad dem gadda på den. Det här är nog min finaste tatuering tycker jag, Jag gjorde den på ett ställe för RIKTIGA män osv så jag blev tatuerad av en stentönt som inte tyckte att min tatuering var viktig nog eftersom han bara ville gadda coola dödskallar på motorcykel-dudes. Därför sa han varken hej, tack eller hejdå. Idiot. Och detta är enda grejen jag verkligen ogillar med tatueringskulturen - hela machogrejjen, jävla tönteri. Med det sagt så tatuerar jag mig bara hos tjejer från och med nu. Självklart ville jag ha världens finaste symbol någonstans på kroppen och mitt enda ånger med den är att jag inte gjorde den större. Den här symbolen betyder allt och ger mig kraft varje dag. Min senaste tatuering är diamanten och den tillkom lite hastigt och lustigt när min kompis Karolina var boss för PR för smyckesmärket Thomas Sabo och ordnade ett event där man kunde tatuera sig om man ville. Så jag tog en öl, tittade på smycken och bläddrade i en tatueringsbok, pekade på diamanten och fem minuter senare satt jag i stolen och hade en nål mot skinnet. Väldigt oplanerat alltså - men jag blev återigen rånöjd!! Jag älskar verkligen alla mina tatueringar, ja, kanske förutom "japanska Nina", och jag vill verkligen göra fler! Inte minst måste jag ju göra något för att markera Roccos födelse, jag har bara inte kommit på vad det ska bli än! Någon som har förslag?
