Alltså, de här två bilderna. Haha. Jag hade på mig den här magiskt fina klänningen på påskafton och kände mig så fin. Men i klassisk Nina-anda glömde jag bort att be någon ta en bra bild på mig. Detta kommer jag då på när vi håller på att natta Rocco. Rocco är icke lätt att natta i vanliga fall men än mindre lätt (hej svenskan) när rutiner ändras och när det är helger och lov blir det ju lite hejsan hoppsan med allt sånt. Cirka 23:30 hade Rocco skrikit klart och somnat och både jag och Simone nästan somnat med kläderna på. Beckmörkt i hela huset kom jag på "fanken också, bild" och typ "allt för KONSTEN!" eller ja kanske mer "allt för BLOGGEN" och er kära läsare. Snäll som han är italienaren så ställde han upp och knäppte av ett gäng bilder med halva ögat sovande, eventuellt med något mutter om att jag kanske kunde ta på mig samma klänning imorgon istället och ta bilden då. Och i efterhand hade det ju varit bättre med tanke på att det både blir grusig bild, kattögon och allmänt sjaskiga färger. Och så - den stora frågan - varför håller jag i en blomkruka? Ja, det blev helt enkelt så eftersom jag kände mig så knasig att stå där mitt i natten och ta bilder utan att veta vad jag skulle göra av händerna. Long story short - den här fina klänningen är det jag har på mig.
