Varför sluta gå på bio när man kan gå varje kväll? Verkar dumt. Jag fortsätter min räd att gå igenom de stora Oscars-filmerna innan det är dags för gala. Igår blev det Frost/Nixon. Och, satan i gatan. Bra, otroligt bra. Frank Langella är läskigt bra som bruten ex-president och Michael Sheen är briljant som uppmärksamhetstörstande pratshowledare med mindervärdskomplex. Själva handlingen säger sig självt, den handlar så klart om Nixon, Watergate och de världskända intervjusessionerna som hände 1977 då Nixon äntligen erkände sina brott. Man kan historiern, men ändå, så spännande. Så intressant. Politiskt spel när det är som bäst/sämst. Jens Pettersson på bladet gav den 5 plus, jag kan inte riktigt sträcka mig ända dit. Men 4 sjukt starka N:or blir det. Men själva skådespeleriet får 5 starka! Oscarn står mellan Rourke och Langella i år.
