Vår vovve Chili har nu hunnit bli ett och ett halvt år. Hur sjukt! Han har gått från stökig valp till något lugnare ungdom! Och med honom har vi som familj vuxit och insett våra begränsningar. Haha. Det lät dramatiskt men jag vill ändå poängtera att skaffa hund är/kan vara ett mycket större jobb än man på förhand kan ana. Missförstå mig rätt, vi älskar Chili men vill med det här inlägget nyansera bilden lite. För det ÄR jobb. Jag säger inte att det är för mycket jobb men jag tror att det gäller att skaffa hund dels vid rätt tidpunkt i livet och dels rätt hund för hur ditt liv ser ut. Jag tror att Chili hade varit perfekt för oss när barnen vore lite äldre, kanske runt tonåren, när de faktikst aktivt kan förstå att de måste hjälpa till och kan klara det (Chili är lite för stark för barnen), dels så klarar barnen sig själva på ett annat sätt och behöver inte oss föräldrar som skjutsar/hämtar/lämnar/styr upp deras liv. Sedan vi fick Chili så kan jag ärligt säga att jag inte har suttit still i soffan och kollat på tv en endaste gång. Ja ok, kanske en handfull gånger. Och igen, det är inte bara pga Chili - utan timingen med ålder på barnen/hur våra liv ser ut jobbmässigt osv. Det är ös 24/7. Jag är en person som gillar när det händer saker och vill absolut inte ha ett stillasittande liv men det har absolut varit stunder den här gångna året då jag undrar hur "fan vi tänkte" när vi skaffade hund. Det har blivit lite för mycket helt enkelt - med barn i tre tusen idrotter, jag själv som fotbollstränare, butiksägare osv osv. Att det varit lite mycket märktes tydligt när Simone var bortrest en vecka och Chili var på semester hemma hos mina föräldrar (där han ÄLSKAR att vara, i skogen och springa fritt) - då var det jag och barnen själva, vilket normalt sett hade känts som att "puh nu kör vi, andas får vi göra sen" men eftersom "det tredje barnet" var borta (Chili alltså, inte Simone lol) så blev det en oerhört behaglig och lugn vecka. Jag hann träna som jag behövde, jag kom i tid till alla hämtningar, jag kände mig aldrig stressad, jag hann det jag skulle. Så, en hund är fantastiskt - verkligen. Chili är en dröm, så snäll, så kelig, så fin. Jag vill bara att man ska tänka efter innan man köper hund - "hinner jag det här?", "vad för typ av hund passar oss och vår familjs temprament och tempo" osv osv. En hund kan bli det bästa som någonsin hänt (vilket jag tror att jag kommer känna om några år haha) men det kanske också bli en börda i ett redan stressat liv. Och det är ingen kul känsla att känna! Och så vill jag rikta ett stort tack till mina föräldrar som med glädje är extramatte/husse till Chili <3
